Funderingar

Var finns den stora österbottniska emigrantromanen?

Jag har sedan i torsdags via Internet följt Littfest i Umeå, litteraturfestivalen för bokvänner och författare. Intressant på många sätt och vis men jag kan konstatera att så mycket intresse för detta evenemang har jag inte att jag skulle kosta på mig en resa till den riktiga Littfest när den sker nästa gång. Verkligt djupa diskussioner med författare och jag kunde ofta konstatera att de förmodligen skriver bättre än de talar och diskuterar. Men, det fanns ett par riktigt bra tillfällen som jag kanske kommer att berätta om i ett senare inlägg. – Egentligen passade denna form av Littfest mig riktigt bra.

Littfest väckte en del tankar och en fråga är: var finns den stora svenskösterbottniska emigrantromanen som handlar om emigrationen från Österbotten till Sverige efter kriget fram till förra seklets slut och då kanske främst 1950 – 1970-talen? Jag ställde frågan i en Facebook-grupp som heter ”Vörå läser”. Jag tänkte där om någonstans borde det komma tips om denna roman men som jag hade på känn så blev resultatet magert. Visserligen kom det en hel del förslag på olika böcker men ingen svenskösterbottnisk roman som handlar om människoöden, familje- eller släktkrönika med rötterna i den österbottniska myllan och med målet som ofta låg i mellan-Sverige på någon bruksort eller inom industrin. Varför åkte de, vart kom de, hur blev deras liv och hur blev deras förhållande till gamla landet? Framgångar och motgångar, hemlängtan och bortlängtan, tragedier och glädjeämnen. Hur gick det med språket? Försvann dialekten eller fanns den kvar inom familjen?

”Bomullsängeln” och ”Svinalängorna” av Susanna Alakoski nämndes, Robert Åsbackas ”Kring torget i Skoghall”, ”Sörjen som blev” av Anna Takanen, ”Färdas Fälas” av Britta Nygård och Monica Haga, ”Asfaltblomman” av Antti Jalava. Kända böcker men ingen som riktigt matchade min beställning: ett emigrantöde i Sverige med start på den österbottniska landsbygden eller småstaden där svenska var modersmålet.

Egentligen märkligt och förvånansvärt att den romanen inte existerar med tanke på det rika material som rimligen borde finnas och det stora antal människor som emigrerade för alltid eller återvände. Byar decimerades kraftigt av denna flyttrörelse och ändå är det om den inte finns i litteraturen. Jag själv var en del av den rörelsen och många är det i Oxkangar som har flyttat till Sverige. I det hus som jag nu bor i bodde min farbror och hans familj; alla sex emigrerade i etapper till mellan-Sverige i medlet av 70-talet, ingen återvände. Jag är lite grann av hoppjerkan som flyttade två gånger men återvände. Och ja, jag skulle mycket väl kunna tänka mig tredje gången gillt men då inte som arbetskraft utan som upptäcktsresande i natur, miljö, kultur och människor.

Det som jag saknar är en parallellhistoria till den som utspelades i Heiman av Ann-Luise Bertell men med start någon gång efter kriget. I den boken flyttade brodern Ivar till Kiruna men hans öde i nya landet nämndes inte desto mera. Tänk om det kom en trilogi som handlar om emigranten, andra generationens invandrare i Sverige och nutid in på 2000-talet. En stor gärning som fordrar mycket researcharbete och viss erfarenhet för att rätt förstå miljön och orsaken till flytten från Österbotten till hur immigranten upplevde allt det nya och kanske förändrades i sitt nya hemland.

Eller känner du till någon bok som handlar om det jag ovan beskrivit, helt eller delvis?Hötorget i Stockholm

Salig mor arbetade en tid på sjukhus i Stockholm i slutet av 1940-talet eller början på 1950-talet (jag vet inte exakta årtal) och hon har säkert gått på Hötorget under denna tid. Jag minns att hon hade en gammal, sliten karta som hon brukade veckla ut och berätta för oss barn om hennes vandringar i Stockholm, om tant Olsson på Luntmakargatan där hon hyrde rum och om arbetet på St. Eriks sjukhus. Det tyckte vi barn var oerhört spännande.

Uppsala

I Uppsala har jag flera släktingar men annars finns de runt om i kungariket på flera håll.


Sverigefinnars liv och historia – Säkert intressanta böcker men ändå inte riktigt det jag menade. Det svenskösterbottniska saknas och Sverigefinne är inte rätta ordet.

Västerbotten som hemma – Lite off topic men texten handlar om hemlängtan och bortlängtan. Jag brukar säga: en gång emigrant, alltid emigrant om man bara tillbringat en längre tid, kanske något år i utlandet och inte vantrivdes svårt. Minnen och längtan till de eller det andra stället kommer alltid att finnas om det så är hembygden där man växte upp eller platsen dit man emigrerade. Det kan också vara saknaden av en annan tid.

 

10 kommentarer

  • Wesber

    Jag har heller aldrig hört talas om någon sådan bok. Jag kanske får skriva en själv om mig och syrran på Masunin o i Dalarna och om pappas liv och leverne i Hallstavik, nä skämt åsido, inte en enda ville läsa den boken kan jag tro, om jag ens fick den utgiven.
    Nog skulle det vara roligt att läsa lite om alla Österbottningar som reste över och hur deras liv blev, jag ser många dödsannonser nu där den avlidna härstammar från Sydösterbotten och Österbotten. Nu senast såg jag en som var född i Närpes på 40-talet som hade gått bort och då hajar man till lite och funderar hur hens liv varit före och efter flytten. Du får skriva en P-J du har ju skrivandets gåva, ta hjälp av lillasyster R-M, hon har nog bättre minne än du har jag kommit underfund med, åtminstone när det gäller bakåt i tiden, där är det nog ingen som slår R-M och mig vi minns allt. Eeeeeller ???!!!

    • Per

      Varje människa är värd en bok om man bara förstår att skriva om det väsentliga. Med rätt pennförare skulle säkert också er historia vara läsvärd.
      Visst skulle det vara intressant att läsa en roman, alltså i första han fiction, om denna emigration. Många av de första efterkrigstida emigranterna har redan gått bort och mycket av deras historia är förlorad. Därför tycker jag att det är hög tid att få till den stora romanen.
      Jag vet, ni minns mycket och det är värdefullt. Även om det inte blir en bok så gör anteckningar och berätta för era barn! Alltid är det något som fastnar.

  • Wesber

    Nu kom jag på att jag faktiskt läst en bok om livet i Österbotten och det roliga är att jag kände författarinnan som barn. Var faktiskt dit en gång och hälsade på i Bennäs precis när hennes mamma gått bort, jag minns det gula huset än som hon beskriver i boken. Den är skriven av Majken ( Margareta på den tiden) Öst- Söderlund och heter
    ” Det enda som bär ” en väldigt intressant bok om hennes uppväxt i Bennäs och livet i Jakobstad, och det roliga är att jag vet precis vem ”den vackre” i boken är fast inga namn står nämnda.
    Tror att hon jobbar som frilansjournalist i Stockholm nu.

  • annepauline

    Jag känner inte till någon bok av den sorten som du ”efterlyser”. Är inte det ganska märkligt? jag har inte ens tänkt tanken på en sådan bok. Det känns nästan lika märkligt. Så många som drog i väg till Amerika från Österbotten. Bland andra mina två farbröder och faktiskt min bror och syster. Syrran stannade kvar, gifte sig med en amerikan. Brorsan åkte hem till Finland, han var tio år i Amerika. Inte har jag egentligen frågat honom en enda gång hur det var att komma från bondlandet i Österbotten till Californien. Så himla knasigt. Nu har du verkligen gett mig nånting att fundera på. Jag funderar bäst när jag tittar på bilden av stockladan, haha!

    • Per

      Vad gäller emigrationen till Amerika så har jag en känsla av att det är lite bättre ställt med böcker om den. Jag tänker på Colorado Avenue av Lars Sund. Själv har jag inte läst den boken eller sett filmen men antar att den handlar om en återflytt. Vi har också KG Olin som skrivit flera böcker i ämnet emigrantöden. Inte heller honom har jag läst även om jag vet att han är populär i Österbotten. Hans böcker kan väl närmast klassas som populärhistoria och gott så.
      Du får fråga din bror om hans tid Amerikat. Kanske det kunde bli en bok? Vem vet?

  • annepauline

    Nu läste jag ditt inlägg slarvigt märker jag. Jag fick för mig att du menade en bok om personer som emigrerat till Amerika. Haha, det menade du inte, det var ju emigrerade till Sverige. Knepigt nog har jag inte direkt släktingar som emigrerat till Sverige utan till Amerika. Därför fick jag för mig att det var Amerika som gällde. Hur som helst, inte finns det väl någon sådan bok heller, eller finns det? Hur fasen kom det sig att jag hamnade i Sverige och mina släktingar i Amerika? Just det ja, jag är ju flygrädd! Du ser vilka insikter jag kommer fram till när jag tittat på stockladan en stund!

    • Per

      Ofta när man tänker på ordet emigration så är det främst den stora emigrationen till Amerikat och tiden på 1800-talet och de första decennierna av 1900-talet som kommer i tankarna. Även min farfar gjorde den resan i sex år.
      Men nej, nu var det närmast Sverigeemigrationen och då den i relativt modern tid från Svenskösterbotten som är mitt ärende. Den flyttrörelse du själv är en del av. Kanske just ditt öde vore intressant att skärskåda och forma inom ett par pärmar? I skönlitterär form vilket kan betyda hel del påhittade personer och öden men med verklighetsbakgrund och gedigen forskning bakom. Ofta finns det ett mönster bakom emigrationen som borde få komma fram.
      Låt ladan inspirerar dig till att minnas och, som jag kommenterade Wesber, skriv ned dina öden om äventyr. De är värdefulla!

  • Wesber

    Nej jag har inte sett henne sen vi nar barn. Nu har jag beställt hennes andra bok som kommit ut, den ska bli intressant att läsa , känner inte alls igen mig i upplevelsen som hon hade som barn . Själv tänker jag tillbaka på den tiden med saknad, det var en underbar tid som både jag och syster min ofta pratar om och minns tillbaka på med glädje. Men vi har alla våra olika upplevelser och minnen och det får vi respektera.

    • Per

      Sant, våra öden och minne är olika även om det ibland finns vissa mönster och stigar som är samma. Det är kanske just det gemensamma som jag vill åt men på individers nivå. Tänk ändå om någon etablerad författare skulle engagera sig!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Translate blog »