Humor i stuga och gruvgång

Förra söndagen besökte jag 10-euros revyn i en av Klemetsgårdarna i Maxmo. Alfred Backa var enda uppträdande men han har också fått hjälp med skrivandet av Jakob Nylund. De älskar att skapa humor men kanske ännu mera att förstöra humorn. Jag är  inne lite på samma stil. Jag gillar enkel humor á la Charlie Chaplin och Dolda kameran men också den lite mera avancerade formen att förstöra humorn. Ungefär som att jag gillar att sjunga och vissla falskt med flit.

Jag vet inte vad det är som gör att jag gillar föreställningar som 10-euros revyn. Kanske det är den intima miljön i en bondstuga, närheten till de/den som uppträder, dialekt blandat med allsköns annan språklig framställning, enkel, rak humor, nästan med inslag av slapstick. Kanske är det för att jag fascineras av att radarparet Alfred och Jacob vågar och kan göra så mycket med så enkla medel.

Själv brukar jag också hitta på ett och annat hyss i saltgruvan som kanske skulle passa som idé till sketcher. Det har diskuterats utvecklingen av lönens bonussystem och då kom jag på den lysande idén att berätta om Stora Hövdingens senaste förslag till löneförhöjning. 50 cent mera i timmen till de som går med hörselskydd på hela dagen! Poängen var att de som bär hörselskydd inte pratar med andra och borde alltså vara mera effektiva. En och annan fick ett indignerat uttryck i ansiktet och uttrycket ”Nej, nu går det för långt” hördes högljutt. För att inte de inte skulle gå omkring med förargelsens känsla i sinnet hela dagen tillade jag att ”de som också är beredd att gå omkring med en pingisboll i munnen skulle få ytterligare 50 cent i timmen”. Nu gick det upp ett ljus för de flesta och fast de gått på niten spred sig ett flin i deras anleten.

Vi har ett par riktigt duktiga talanger i saltgruvan som egentligen borde jobba på teater eller åtminstone spela revy. Glada Tomaten och Medellino. Men nej, det ville de inte. Istället jobbar de kvar i saltgruvan och förgyller ibland den grå vardagen för oss andra.

[slideshow]