Att råkas

Märkligt att jag denna vecka återsåg två gamla bekanta som jag inte träffat på årtionden och som det var en positiv överraskning att åter få råka. Förutom fru tandläkaren tidigare i veckan fick jag idag ikläda mig förvåningens mantel när jag stod näsa mot näsa med en kollega från den tiden jag seglade på böljan den blå.

Vi var några krigare från Saltgruvan som gjorde utflykt till ett företag i Ebbas stad i syfte att studera deras metod att sända röksignaler om, och deras sätt att forsla deras förråd av *träd, gräs och stenar till deras närliggande orter och dagbrott. På normalt språk heter det inköp, lagerhållning och materialflöde. Döm om min förvåning när den som höll i tömmarna för detta var en gammal bekant. Vi blev nog lika förvånade båda två. Sådant är roligt att råka ut för. – Se där fick jag använda ordet råka i två olika betydelser. Sådant blir man glad av. Tyvärr såg jag ingen råka jag kunde infoga i inlägget; då hade glädjen varit total.

Vi begapade skepp, kölar och roder; vi beundrade elektronik, mahogny och lyx samt förundrades över de miljoner europengar som beställare var beredda att betala för en dylik farkost. Själv är jag bara ägare till en roddbåt som inte fått smaka vågens knuffar och gungningar på minst två år.

Att träffa gamla bekanta som varit nästan bortglömda ger en extra kick i vardagen. Låt vara att de är sällsynta.  Plötsligt dyker de upp som ”Gubben i lådan” och återseendets glädje är inte att ta miste på. I somras träffade jag en annan kollega från min maritima tid. Jag mötte en bil på en enslig skogsväg, fick en snabb glimt av föraren och på en millisekund slog mig tanken att detta var Sanne. Jag stannade, backade tillbaka och visst var det Sanne som körde mötande bil. Det är kul att råkas!

* Träd, gräs och stenar