Huru man kan hamna i toaletten av ren nyfikenhet och huru man med spark träffar folk
Idag gjorde jag en fin tur i solskenet som behagade stråla över byn. Sparkstöttingen gled längs den frusna vägen som en raket. Långkalsonger fick jag dock montera på mina skankar för en bitande nordanvind ville ibland svepa fram över åker och teg. Men vände jag mitt anlete mot solen så värmde den lite.
Visserligen ligger byn några minuter vid sidan av pulsådern genom landskapet och avståndet till provinshuvudstaden är hela 40 minuter men byn är ändå ingen håla som Gud glömde. På min färd i olika vädersträck på byvägarna träffade jag flera bybor men även utbölingar som sökte sig till byn för att *pimpla eller besöka sina villor för snöskottning och dylikt. Det blev en hel del pauser och samtal. Mest gladde jag mig över att få träffa byns nestor som snart fyller hela 94 år. Även han tog en tur med sparkstöttingen i det vackra vädret. Men cykeln har han ställt till sidan, den är för riskabel att använda vid den åldern även om vägarna snart blir snörfria om en månad eller så.
Fotografiapparaten hade jag med och allt som oftast stannade jag till och tog en bild eller tio. Jag gjorde en avstickare till bystugan, f.d. folkskolan, och tog några bilder. Bl.a. fick jag med uthusen och utedassen på några bilder. Ännu på 1960-talet användes dessa toaletter av eleverna. Inte var det då tal om innetoaletter och rinnande vatten. Hela fem utedass fanns då men idag finns annat bakom dörrarna som lämnats kvar som påminnelse om vad som en gång varit. Möjligen kan tre toaletter ännu finnas kvar i sitt ursprungliga skick.
Jag kom att tänka på vad Talande Granen i Saltgruvan berättade om de utedass som fanns på hans skola en gång i tiden i en helt annan by men ändå så lik vår folkskola. Ett par gossar fick för sig att krypa under sittbänkarna från baksidan och spionera på flickorna som uträttade sina behov. Vilket nöje de fick därav kan diskuteras men mest var det hyss och pojkstreck. Miljön i utedassens nedre regioner kunde inte heller ha varit helt väldoftande och trivsam men det var inget som pojkvaskrarna brydde sig om.
Alltnog blev de upptäckta och flickorna rapporterade, skvallrade skulle gossarna ha sagt, till läraren. Det blev uppläxning av äventyrarna och straff utmättes. Straffet bestod i att de både måste sitta en timme var på hålet medan den andra fick sitta undertill och begrunda sina synder och kamratens ändalykt. Öga för öga och tand för tand. Att sådana straff och åtgärder idag skulle utmätas av läraren är helt uteslutna men den tiden var skolläraren en auktoritet i byn och hur undervisning och fostran tillämpades kunde vara mycket individuella.
Talande Granen berättade också om en annan gång när byläraren en vinterdag kom körandes med häst och släde genom byn. Talande Granen instruerade sin kompis att de inte skulle låtsas om läraren och allra minst hälsa. Det straffade sig följande skoldag genom att Talade Granen fick stå i skamvrån en hel dag. Ett hårt straff kan tyckas för lite ohyfs från pojkarnas sida.
Ja, vad vore livet utan uppfriskande historier om gamla lärare och lumpen. Mången stund kan ägnas åt dessa ämnen.
På hemvägen hörde jag ett flåsande bakom mig och såg min svåger komma i full fart med sin racerspark uppför backen vid f.d. bybutiken. Han hann ikapp mig och båda sparkstöttingarna skulle jämföras, hans av modernare slag och min veteranspark. Vid fortsatt hemfärd konstaterades att min spark hade gott glid och gärna ville sega sig förbi racern. Det var nog mera gediget stål i medarna till min sparkstötting menade svåger. Eller så hade jag bättre schvung i skankarna men det sa jag inget om. Vi låter det vara som att gammalt stål är bäst.
*Att pimpla eller pilka därom tvista de lärda. Något om detta kan läsas på detta ställe
Du kanske också gillar
8 kommentarer
Annepauline
Racersparken ser kul ut. Är det ett cykelstyre som handtag? Fiffig modell men jag föredrar den traditionella veteranen.
Don Juan (the PJ)
Jo, det är ett cykelstyre som grund. Med ringklocka!
Ama de casa
Oj! En sån däringa racerspark har jag aldrig sett. Den traditionella har jag däremot många roliga minnen av 🙂
Don Juan (the PJ)
Jag föredrar den traditionella med sittbräda framtill. Kul att det finns lite olika modeller.
lagottocattleya
Jag luftar mormors gamla spark när tillfälle ges – det kan väl vara ett par gånger om året bara. Den där nya, en sådan har jag heller aldrig sett. Finns det parkeringsskyltar med/för spark också? Det såg vi i Kiruna sist vi var där.
Fina bilder. Vi hade utedass hemma tills jag var 8 år gammal, så lite frost där bak har man varit med om.
Don Juan (the PJ)
Vad vore vintern utan några utfärder med spark, med den sportiga eller den traditionella. Senaste helg var kanske en av de bästa med fint före för sparkstötting.
Här finns inga parkeringsskyltar för sparkar, de kan nog ställas var som helst. Det kan tänkas att det är mera behövligt i Kiruna som ändå är en stad.
Erik Forsling
Hej igen. När jag läste din text, undrade jag allt vad en racerspark var för en konstruktion. Initialt trodde jag att det var en traditionell sak, men nytillverkad – och eventuellt gnuttan ”designad”. När jag senare fann den på bild, blev jag omgående sugen på att svetsa och bulta ihop någonting jämförbart. Skrot finns det gott om i olika containrar, men det svåraste, och nödvändigaste, blir nog att finna underredet (medarna) från en riktigt bra, genuin gammeldags …
Sparkstötting har jag f.ö. inte brukat sedan barndomen. Vet inte riktigt vad jag skulle med den till, där bland hyreshusen i köpingen? Men det skulle som sagt vara intressant att knåpa ihop någon modernistisk skapelse, nu när du givit mig inspiration.
Utedass av trä, utanför en skola av trä, upplevde även jag under mina två första skolår här i den då på tiden framåtsträvande monarkin. Minns inte om det var några hyss förenade med företeelsen, därtill är jag för minnessvag, men det var det säkerligen! Minns inte heller när denna skola för första och andraklassare brann ner, men därefter återuppbyggdes en ny modern och trevlig skolbyggnad. Även lärarmaterialet byttes till det bättre! Så var det när min fyra år yngre bror deltog i undervisningen där. Själv är jag född -56, dvs. i stort sett jämnårig med att rock ’n’ rollen attackerade riket. B.la. med hjälp av Owe Thörnqvist.
Don Juan (the PJ)
Det är nog bara att låta fantasin flöda när du designar din spark. Medarna bör nog vara äkta vara men sedan borde det vara fritt fram. Svågers spark är kanske inte så märkvärdig med funderingar finns att utveckla den.
När byskolan lades ned fick byn del i den medan ett företag använde andra delen som lokal en tid. Småningom övergick hela byggnaden i byns ägo. Ett gammalt stort skolhus kan var charmigt men fordrar också en hel del underhåll. Jag tror nog de flesta i byn är nöjda med att vi får använda den gamla skolan som bystuga för olika aktiviteter. Det är byns medelpunkt.