Revyn

Lördagskväll sågs revyn i kyrkbyn. Oskarvat hette stycket men det borde kanske hellre hetat Iskarvat för som äkta lokalrevy tog den upp händelser och personer från trakten till skärskådan med vinklade infall. Skarvarna som håller till på skär i fjärden finns också i namnet och de har det inte lätt med alla infödingar som tittar surt på dem. De är fridlysta och får i revyn problem med en strikt myndighetsperson som med blankett efter blankett till sist gör att skarvarna vill flyga all värdens väg men si, det går inte heller för till det krävs flygcertifikat.

En av ortens äldre entreprenörer med sina sjumilasteg är ett tacksamt och återkommande objekt i revyerna genom åren. Denna gång säljer han sitt hus men till sist blir det så krångligt att han istället köper huset av sig själv. Den ständige affärsmannen som både köper och säljer.

Själv tyckte jag att bästa numret var Restaurang Spiltan där det nyfikna men för hästkött rädda paret gör ett besök. Ständiga antydningar i hästväg gjordes av ställets hovmästare (he, he, hovmästare) vilket inte gjorde besöket lätt för kvinnan som hade mest aversion mot hästkött. Till sist hittar de dock en fiskrätt på menyn som rimligtvis inte hade med häst att göra. Men si, det gjorde den för det var sjöhäst som serverades.

Även sången ”På mammos tid” var bra. Där satt två generationer i soffan varav de yngre satt och viftade på sina mobiltelefoner ovetandes om sin omgivning i övrigt. I numret nämndes de första telefonmodemen som användes vid surfing på nätet. Jag hade helt glömt bort att telefonsamtal inte kunde ske medan man surfade på telefonlinjen. Ständigt var det upptaget vart man än ringde. Så länge är det inte sedan detta var vanligt. Idag är det allt färre som har fast telefon.

Skådespelarna gjorde bra ifrån sig och ljudet gick fram utan svårighet. Att de två äldsta i revygänget kunde så bra rikssvenska visste jag inte. Nåja, äldst är alltid äldst och erfarenhet i sammanhanget saknar de minsann inte. En fin insats av alla av och på scen.

En sak som slog mig var de få människor i publiken som jag kände eller sett innan. Ett par krigare från Saltgruvan fanns bland åhörarna men i övrigt var det mindre än dussinet som jag kunde namnet på förutom de i mitt sällskap. Är jag främling i min egen kommun?