Jag gack mig över älva

Mitt föregående inlägg handlade till en del om att kommunicera och att ta kontakt.

På väg ned i hissen på förmiddagen delades åter detta färdmedel med en kvinna.  Denna gång inget flygfä, höll jag på att skriva, usch så jag associerar, utan hon bar en fiollåda. En spelkvinna kunde jag tänka mig och frågade också om hon skulle spela på Umefolk. Hon riktigt sken upp och jovisst det skulle hon göra senare på eftermiddagen. Hon spelade i en grupp som kallade sig det ovanliga ”Gunbrittådom”; en massa tanter, förklarade hon.

Men jag är inte ensam om att spontant ta kontakt med folk. Nere vid älven mötte jag en äldre herre, också han utrustad med kamera. Just när jag skulle passera högg han tag i mig, inte bokstavligen, men med orden: Är det inte konstigt att han fått bygga det där schabraket mitt bland alla fina gamla trähus?

Jag stannade till och nu utspann sig en god stunds samtal. Han var förtretad över att en av stadens stora byggherrar, han som byggt både Väven och köpcentret Utopia, fått tillstånd att bygga en modern låda nere vid älvstranden bland gamla trähus i annan stil. Han gillade inte heller Väven och alla höghus som tornar upp i staden. Färjetrafiken över Kvarken kom på tal och han hade till och med åkte en av de första färjorna över pölen, en av Korsholms-båtarna, en utflykt som skolpojke som fortsatte till Gamla Karleby, som han sade.  Inte ofta man nu för tiden hör det namnet på staden. Han hade också intresse för foto och kunde ett och annat om både Photoshop och Lightroom, bildredigeringsprogrammen. – Lika hastigt som han påbörjade samtalet avslutade han och gick sin väg.

Isen låg över älven och varför inte, en promenad över älven kunde väl vara lika bra som ett strövtåg på gågatan. Några andra gick också över älven till Teg. En ung man lekte med sin hund, några ungdomar tog fotografier mitt ute på älven, ett par barnfamiljer strävade över isen med sina småttingar. Själv fick jag några bilder av centrum ur annan vinkel.

Snart är all is borta och då svallar åter Norrlands vatten åter fritt genom Björkarnas stad.