Listan
Året närmar sig slutet. Mycket har hänt. Somt är bra, annat är mera sorgligt.
Vad har följande personer gemensamt?
Peter Sarstedt, 75, brittisk sångare och låtskrivare.
Siewert Öholm, 77, svensk journalist, TV-programledare och debattör
Stig Grybe, 88, svensk skådespelare
Hans Rosling, 68, svensk professor i internationell hälsa
Svend Asmussen, 100, dansk jazzviolinist, kapellmästare och kompositör
Bengt Fahlström, 78, svensk journalist, programledare
Torgny Lindgren, 78, svensk författare, medlem av Svenska Akademien
Chuck Berry, 90, amerikansk rock ’n’ roll-sångare, musiker och låtskrivare
David Rockefeller, 101, amerikansk finansman och filantrop
Gösta Ekman, 77, svensk skådespelare och regissör
Alicia Lundberg, 83, svensk journalist och programpresentatör
Birger Thölix, 85, finländsk chefredaktör och författare
Roger Moore, 89, brittisk skådespelare
Gregg Allman, 69, amerikansk musiker och låtskrivare
Rosa Taikon, 90, svensk silversmed, samhällsdebattör och aktivist för romers rättigheter
Kim Wall, 30, svensk journalist
Janne ”Loffe” Carlsson, 80, svensk skådespelare och musiker
Hans Alfredson, 86, svensk komiker, författare och filmskapare
Hugh Hefner, 91, amerikansk medieföretagare, grundare och ägare av tidskriften Playboy
Tom Petty, 66, amerikansk musiker, sångare och låtskrivare
Birgitta Ulfsson, 89, finlandssvensk skådespelare och teaterregissör
Bo Holmström, 78, svensk journalist (SVT, TV4)
Fats Domino, 89, amerikansk pianist, sångare och låtskrivare
Roger Broo, 72, finlandssvensk kansliråd, direktör hos Åbo Akademi
Ian Wachtmeister, 84, svensk greve, företagsledare, politiker och författare, partiledare för Ny demokrati 1991–1994
Rikard Wolff, 59, svensk skådespelare och sångare
Charles Manson, 83, amerikansk brottsling och sektledare, dömd för mord och anstiftan till mord
Lars Ulvenstam, 96, svensk litteraturvetare, journalist, författare och tv-producent
Jo, alla har de avlidit detta år 2017. Fråga mig inte varför eller hur jag känner till alla dessa namn men de finns någonstans i mitt bakhuvud. Jag har inte träffat en enda personligen men de väcker ändå vissa minnen och associationer. Vissa har betytt mera för mig, andra är bara ett namn jag känner till.
Peter Sarstedt känd för sin låt ”Where Do You Go To (My Lovely)” från 1969. En av de låtar jag gillar mest från min ungdom. En på sitt sätt en sorglig sång.
Hans Rosling var en av nya tidens stjärnor som på ett enkelt och begripligt sätt kunde förklara komplicerade situationer och fakta. Honom gillade jag mycket!
Svend Asmussen har jag faktiskt hört spela i kyrkan i Borås tillsammans med andra musiker. Rune Gustavsson var en av dem. Den tiden studerade jag i Borås och jag umgicks mest med norrmän. Av dem var flera intresserade av både jazz och klassisk musik varför jag fick mina första intryck av den sortens musiken. Annars vete sjutton om jag alls halkat in på den typen av musik.
Torgny Lindgren har jag bara läst en bok av, vad jag kan minnas, men jag gillar verkligen hans berättarstil och hans röst i uppläsningar. På min todo-lista för 2018 har jag lagt in att läsa åtminstone en till bok av honom.
Gösta Ekman, en stor skådespelare och underhållare. Ta bara hans gestaltning av Papphammar. Maken till vilsen och klumpig person får man leta efter.
Janne ”Loffe” Carlsson var ju en allmänt kul typ och bra skådespelare. Han var ju med i många svenska filmer. Vem minns inte t.ex. filmen Repmånad?
Hans Alfredson är en annan mycket känd skådespelare och enterteiner. En av de största inom svenskt kulturliv. Ta bara en sådan bedrift som att medverka i Hasse å Tages alla Lindeman-sketcher. Hur många gånger har jag inte skrattat åt alla dråplighet och språkliga piruetter som Hasse där bjudit på. Ofta, om jag fattat rätt, mer eller mindre på ren improvisation.
Det finns kanske fler kändisar som avlidit som ni känner till och borde uppmärksammas i denna enkla lista? Låt höra i kommentarerna!
Avlidna 2017 – hela listan på Wikipedia
[youtube=https://youtu.be/b8JOi1q5ugs]
Du kanske också gillar
9 kommentarer
MacLindhe
Jag hade missat att Peter Sarstedt är död. Såg honom på vad jag tror var Röstånga Gästis våren 1970, åkte buss dit. Jag minns det för att det var mitt livs första svartsjukedrama. Dåvarande pojkvännen blev skogstokig för att PS flirtade med mig när han sjöng Where do you go to.. (En anledning till att pojkvännen blev en väldigt kortlivad historia just våren 70) 🙂
PJ
Oj, flirtat med en kändis! Det är mera än vad jag lyckats med. Kanske ett minne för livet, mera än dåvarande pojkvännen?
Eller jo, lite har jag väl ändå flirtat med en kändis. Cecilia Kyllinge kom ju och satte sig i min famn sommaren 2015 när hon uppträdde på Carpella i Österbotten tillsammans ”Visor på väg”. Hon är kanske inte lika känd som Peter Sarstedt men alltid något.
https://villniles.com/2015/07/06/visor-pa-vag-och-forhallandevis-rapp-bekantskap/
fritidsbloggenblog
Ser inte ut som du missat någon.
Drog mig till minnes i tiderna när Tore Skogman uppträdde på Koskeby ungdomslokal i början av -70 talet. Efter framträdandet började han skriva autograf på småa papperslappar som han delade ut, när jag så småningom kom mig fram till honom i trängseln, frågade då om jag också kan få en papperslapp, visst ska du också få en papperslapp skrattade han. Den papperslappen har jag kvar ännu.
?
PJ
Se där, en till kändis. Thore dog för en 10 år sedan så fler autografer lär han inte skriva. Så den är en liten raritet. Själv har jag några signerade CD men inga direkta autografer på detta sätt. Jag minnas att Sweet och troligen också Middle of the road besökte Oravais Uf, också i början av 70-talet, men någon autograf fick jag inte.
https://youtu.be/sW8574GA06A
Erik Forsling
Vad de har gemensamt – de avled. Oj, det skrev du också – såg det inte först. Men i din lista glömde du Den Gamle i Nordanö. Mannen i vars hus jag just nu sitter, efter en mycket trevlig kväll i min brors hus, tillsammans med honom och hans charmerande kvinna.
Ett märkligt sammanträffande med din lista, för i början av året började jag också på en liknande lista. Jag plitade på, namn och datum, allt utifrån SR P1:s nekrologer. Det kändes som att det plötsligt var så många som lämnade jämmerdalen, så många som hade haft betydelse för många, men även just för mig. Jag glömde den där listan eftersom jag hade svårt att sätta gränser. Det var ju ingen dödbok jag ville skapa.
Nu är 2017 vid vägs ände. Några ytterligare hinner ännu lämna, men eftersom jag betvivlar att du kommer att göra det så passar jag på att önska dig ett pompöst Gott Nytt År, på rätt datum.
PJ
Den Gamle fanns inte på Wikipedias lista; jag antar att han inte var alltför känd utanför kretsen. Men jag förstår att för dig och hans övriga anhöriga var det en stor förlust som också har större betydelse än kändisars bortgång. Jag vet inte om jag skrivit det tidigare men jag beklagar sorgen!
Ävenledes får jag tillönska dig ett Gott Nytt År med förhoppning om fortsatta intressanta och givande kommentarer på min blogg!
Erik Forsling
Det där med D.G. i Nordanö var bara retstickan inom mig som råkade andas ut. Jodå, du har redan beklagat sorgen, och jag tänkte konstatera i kommentarsfältet redan då, att det behövde du inte göra. Jag har snarast meddelat folk att de inte ska beklaga sorgen.
Den Gamle var både mig och min bror kär, mycket kär. Men när han, såväl som vi, definitivt insåg att mörkret i tunneln inte skulle ersättas av något nytt ljus på den här sidan graven, då ville han dö. Eller som han själv formulerade sig till mig:
”Jag säger som jag sagt tidigare.”
”Vaddå?”
”Jag ska grävas ner under jorden.”
När det var hans önskan blev den också min. När han inte kände någon sorg inför det kommande, då tvingade jag mig att inte heller känna någon. Hans önskan blev min önskan. Det enda jag kunde göra var att önska lycka till på färden mot målet han önskade. Allt annat vore förmätet. Jag tror att även min bror såg det så, men jag lägger inga ord i hans mun.
Att med modern teknik tvinga en åldring som redan gett upp till fortsatt livsuppehälle, till ett liv utan kvalité, till ett oönskat liv, till ett liv som redan sakta förvandlats till en mardröm – det är snarast en brottslig handling.
PJ
Nå, då så. Det är väl bra ändå att när människan kommit till vägs ände inte förtvivlat klamrar sig fast vid ett halmstrå, som i många fall är bara, ja just det, ett halmstrå. Huvudsaken är att man haft ett något så när bra liv och inte ångrar alltför mycket. Själv vill jag inte grävas ned i jorden utan flyta iväg i Nämforsen. Om det går för sig. Jag vet inte riktigt hur det är med den saken.
Erik Forsling
Nåja, han grävdes inte direkt ned i jorden, på traditionellt vis. Hans aska placerades bredvid min mors aska i en askgravlund, på en plats som han reserverat för två, då min mor, hans hustru, avled. Säkert hade han gärna fått sitt stoft utspritt i den vackra sjön Bäsingen, som gränsar till såväl Folkärna kyrkogård som till hans barndomshem. Men han längtade först och främst till morsan.