Allehanda

Måttligt motto

Den uppmärksamme bloggbesökaren har kanske lagt märke till att jag något fräschat upp min profiltext. Texten under mannen med hatt bakom kameran. Förhoppningsvis kommer också bilden småningom att bytas ut.

Mitt motto och min önskan finns dock oförändrad kvar.

TV-programmet ”Fråga kultureliten” sågs i morse på YLE-Arenan. En rad prominenta gäster skall svara på tittarnas frågor om konsten, livet och döden. I detta första program fanns Lars Gustavssons, Anneli Alhanko, Daniel Birnbaum, Jessika Gedin och Sven-David Sandström på plats. Kulturpersonligheter hela högen och mest tyckte jag Lars Gustavson glänste.

De fick som uppmjukningsfråga vilket som är deras livsmotto eller ordspråk.

Sven-David Sandström: Be happy! Tänk mycket!
Jessika Gedin: Lyx, lugn och vällust.
Daniel Birnbaum: Följ konstnärerna!
Anneli Alhanko: Allt har sin tid. Försök att förverkliga din dröm!
Lars Gustavsson: Vi börjar om. Vi ger oss inte.

Fina motton och uppmaningar men bäst var väl ändå Lars Gustavssons motto, tyckte jag. Nämligen att inte ge upp även om man ibland misslyckas. Det är bara att spotta i nävarna och börja om. Envisheten. Att ta vara på lärdomen och erfarenheten. – Så tolkar jag hans motto.

Mitt eget motto och önskan är inte heller så dumt, om jag får säga det själv.

Jag vill somna med förnöjsamhet, vakna med förväntan och stiga upp när det mig behagar. – Det är väl inget omöjligt eller orimligt?

Att somna med förnöjsamhet innebär att dagen varit lyckad, att jag är nöjd med min tillvaro och gärning.

Att vakna med förväntan är att en ny dag, full med fina saker och planer, står för dörren.

Att stiga upp när det mig behagar är att jag äger min egen tid; jag har frihet. Frihet är en viktig sak för mig. Jag kan som sagt vakna med förväntan men ändå ligga och dra mig en stund, kanske läsa en bok, utan att någon står över mig med piskan.

En annan sak är att i verkligheten stiger jag upp kvart i sex nästan varje morgon. Men jag kan välja, det är det som är poängen!

Programmet var annars intressant och många kloka åsikter och svar förmedlades. En fråga var: Varför är konståkning sport medan balett är konst? Konståkning heter ju till på köpet konståkning och tittar man på två skärmar bredvid varandra där båda utförandena visas så visst är de otroligt lika.

Jag tänker inte ge svaret för ni har ännu lite tid kvar att titta på Arenan detta första program. Drygt ett dygn! Om ni bor i Finland.

Vad har ni för livsmotto eller klokskap när livet behöver det som mest?


Fråga kultureliten – serie i fem delar.

Eliten sned brygga! Vem skall vi fråga varför?

4 kommentarer

  • annepauline

    ”Varför är konståkning sport medan balett är konst?” Se, det var en så kallat bra fråga. Det har jag aldrig tänkt på ens. Kan det vara så att det är för att det utdelas poäng i konståkning? Åkarna ska ju klara alla möjliga och omöjliga lyft och saltomortaler. Konståkning är kul att titta på ibland. Balett är synnerligen trögt och segt.

    • PJ

      Du är inne på rätt spår av svaren att döma. Konståkning går enligt vissa bestämda regler med obligatoriska element och är en tävling medan balett är mera fritt. Så uttalade sig di lärde. Men visst ser båda aktiviteterna lika ut i mångt och mycket.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Translate blog »