Sista rundan i ”Vörå runt”

Idag (20.8) är det sista dagen för att lämna in svaren på ”Vörå runt”, en lista på mindre kända sevärdheter och smultronställen i Vörå kommun. En fråga från varje ställe skall besvaras (minst 15 frågor rätt besvarade) och sammanställas på en svarsblankett som skickas in till kommunen. Då får man vara med på en utlottning av ett presentkort till en restaurang. Bra mycket körande för den som använder bil, inte heller kortare för den som cyklar, för ett mål mat men det är själva färden som är målet. Om man har turen på sin sida, vill säga.

Ett av ställena har plockats bort av någon anledning, nämligen Lekhällorna (12) nära Pettersbacka, men det såg jag inte förrän härom dagen. Så det stället finns också med på min svarsblankett som jag skickade in i förrgår. Det fanns också ett par bilder på hemsidan som hjälp för att hitta två av ställena men de två bilderna klarade jag mig utan eftersom jag  inte visste att de fanns.

Alla ställena har sin charm och sitt berättigande men skall jag välja något ställe som jag gillade lite extra så får det blir Kastminnet i Karvat (6) och Byagården i Lotlax (18).  För jag kan väl inte säga hembyns hamn (Gammel-Ahlnäs), då jag är partiska vad gäller detta ställe. Men visst är den också fin?

Sista rundan jag gjorde i måndags var nära Vörå centrum samt Kalapää och Lotlax. Vi tittar på några bilder från den turen. Mina bilder går som alltid att klicka på och se i större format.

Det första stället jag besökte i måndags var Kalapää träsk och fritidsområdet där med badstrand och grillmöjligheter. En riktigt trevligt utflyktsmål skulle jag säga. Speciellt för de som bor i Vörå centrum är det  på behändigt cykelavstånd. Här skall kyrkklockorna från Vörå kyrka finnas nedsänkta någonstans i sjön som ett sätt att gömma dem under ofärdsår i landskapet. Men var, det är den stora frågan.

På svensk dialekt heter byn ”Kalapi” medan det officiella namnet är Kalapää som är finska och översatt till svenska skulle det bli Fiskhuvud. Huruvida det finns fisk i träsket vet jag inte men varför inte.
Edit. Enligt uppgift på Facebook lär det finnas fisk men inte i större mängd.
Namndelen -pää kan också tolkas som ”ända” i betydelsen slut. 

Nästa ställe blev Rejpelt och denna vattenkvarn, den enda kvarvarande i kommunen, vid en förgrening av Vörå ås tillflöde. Kvarnen byggdes 1864 och var ännu i bruk på 1950-talet.

Fallhöjden var 3 meter när dammen var uppdämt.

En bit från kvarnen där jag parkerat Bettan träffade jag på denna sällskapliga katt. Jag undrar om inte denna kattras är en av de mest sociala katter som finns. Bara lite svår att få på bild för så fort jag plockade fram kameran så började den rulla runt i gräset och ville inte alls sitta stilla. Sister Jane hade en liknande för bara ett par år sedan.

Sedan blev det besök på Galgkullen i Vörå centrum, avrättningsplats för häxanklagade på 1600-talet. Nu finns här Koskeby bönehus vilket visas på bilden.

År 1676 skall enligt osäkra källor här ha bränts sex häxor. En mörk tid i vår historia när betrodda män och präster begick fruktansvärda justitiemord och grymheter mot ofta försvarslösa, äldre kvinnor. Skulle sådant kunna ske idag med kanske andra ”syndabockar” och av andra orsaker? Förhoppningsvis inte men när drevet går och hysterin får fritt spelrum vet man aldrig. Det tycker jag mig ha lärt under min liv även om jag inte själv blivit vittne till något sådant. Allt är möjligt både på gott och ont!

Trots ställets fruktansvärda historia kände jag inga negativa vibbar, något som berördes i en kommentar i ett tidigare inlägg. Att man kan få rysningar och olustkänslor på sådana ställen där något hemskt har hänt tidigare.

Vi fortsatte till Trollberget nära Vörå centrum. Bara på detta ställe av 19 platser träffade jag på andra människor. Äntligen  någon annan  som kanske är ut i samma ärende som jag, tänkte jag. Få se vem det kan vara? Jo, det visade sig att det var min före detta granne, fåraherden, och tillika min släkting med en del av sin familjen. Så påråkat! De var ut på en cykeltur utan att delta i ”Vörå runt”.

Här trodde man förr i världen att trollen bodde och här  kunde det också finnas gömda skatter. I berget lär finnas en grotta som kallas ”Trollstugan”. Huu att här bli bergtagen!

Uppe på det lilla berget fanns detta bord. Eftersom jag inte var ensam på berget så fanns möjlighet att få en bild på friherren själv. Kanske det var tur att jag inte var ensam där för tänk om trollen kommit och tagit mig!
Ganska högt uppe men ingen vidare utsikt för det var mest träd och buskar där uppe.

Därefter fortsatte jag till Lotlax och berget där denna minnessten efter bygdens son, Kristian Vilhelm Åkerblom (1877-1954), finns rest. Trots fattiga förhållande under barnaåren kom han ändå genom sin kunskapstörst att bli lärare, skolråd och lantdagsman i riksdagen 1917 och 1919-1933.
Karriären började dock som ”fähöling” (vallpojke), arbete på sågverk i Härnösand  och kopparslagarläring i Vasa. Han har också bidragit till en lång rad av bybeskrivningar och sockenhistorier i Österbotten och blev 1948 hedersdoktor vid Åbo Akademi.

Uppe på berget, som också kallas Storkull, finns tre större byggnader varav detta är Lotlax byagård.

Fin utsikt finns också i något väderstreck. Överhuvudtaget en trevlig plats med stor potential för olika verksamheter. Bil kan man köra ända upp.

Detta kan ni fundera på vad detta är för ett hus! Jag fick rynka ögonbrynen en liten stund innan jag hajade.

Kan det månne vara ett spöke som huserade i ett av husen som jag gissar att tidigare varit skola. Nu höll man på med invändig renovering varför kanske spöket var lite förgrymmat över intrånget. Dock inga rysningar längs ryggraden på undertecknad eller andra negativa vibbar.

Det var det hela! 19 avklarade ställen i Vörå kommun under denna sommar när så mycket annat varit inhiberat. Alltid något!

---

Tidigare inlägg i samma serie ”Vörå runt”:
Vörå runt i sommar – Skärivägen – 18 juni 2020
Vörå runt i sommar – Maxmo till Oravais – 22 juni 2020
Brudhällorna och Pandrus kåtan – 23 juli 2020
Från hålldam till djävulsåker – 12 augusti 2020