Vernissage i Vörå, både foto och målningar

Igår var jag på vernissage. Troligtvis för första gången vad jag kan minnas. Hälsades välkommen och bjöds på något gott i glaset med tilltugg. Sedan var det att mingla runt och betitta de uppställa och upphängda verken som de två artisterna visar på biblioteket i Vörå. (2.7 – 14.8)

Den ena var Roger Ohls, duktig natur- och landskapsfotograf även om jag också sett strålande bilder på både bil och motorcykel. Han är f.d. arbetskamrat och det var mest därför jag kom och för att jag visste att han tar fantastiska bilder. Hans bilder är tagna med omsorg och skicklighet och jag kan bara fantisera om det tålamod som krävs av honom för att komma nära sina levande motiv. Örnbilderna är i en klass för sig men den bild som jag helst velat ta med mig hem var från Brakkåfallet nära Vildmarksvägen i Jämtland. Jag gillar verkligen hur han fångat skiftningarna i bergväggen och vattnets liv. Landskapsbilderna är oftast från Finland, Sverige och Norge.

Den andra konstnären var Pernilla Backman, ursprungligen från samma by i Vörå som Roger men nu bosatt i Helsingfors. Hon målar både abstrakt och realistiskt eller en kombination. Jag kände inte till henne sedan tidigare och det är alltid en upplevelse att upptäcka ny konst och förstå vad som avses. Trots att jag är ganska okunnig om konst så är det ett av mina stora intressen därför att jag vill veta vilken tanke som finns bakom. Förstå och få aha-upplevelsen, eller bara se det vackra. Jag hade gärna talat lite närmare med henne om hennes konst men på vernissage finns oftast inte tid för ett mera meningsfullt samtal.

Jag tipsade tidigare om Nick Brandts bilder på IBIS i Vasa och nu kan jag tillfoga denna utställning på biblioteket i Vörå. Se den, ta er tid att se både fotografierna och målningarna. Det kan finnas behov även på semestern att ta ett steg tillbaka, betrakta, reflektera och sedan gå vidare med ett minne eller en förundran.


Pernilla Backman 

Mi querida galleria – verk av Pernilla Backman

Fotografen himself, Roger Ohls

Tyvärr blev bilden (med mobilkameran) jag tog av Pernilla dålig men här finns några av hennes verk på utställningen. Andra från höger ”Queen Bee” hade jag gärna tagit med hem.

 

Tvärnita!

Vad en fotograf och människa alltid bör tänka på!

Föregående inlägg visade bilder från min fotosafari genom bygden på tisdag. Jag körde runt, fångade en vy och stannade till. Ibland backade jag tillbaka flera hundra meter för att återskapa det jag nyss såg. Som fotograf måste man alltid vara beredd på att tvärnita när man kör bil. Ett motiv skymtar en sekund, sedan är det borta, kommer aldrig igen. Men håll för guds skull ett öga i backspegeln; det blir inte roligt om grisbilen bakom kör in i skuffen för att du fick inspiration just där!

Överhuvudtaget bör man i livet alltid vara beredd att tvärnita. En människa, en situation, en händelse, en undran, ett leende eller varför inte ett motiv dyker upp och försvinner lika hastigt. Varför stannade jag inte upp och frågade vem/vad/varför? Kanske svaret var något som förändrat mitt liv till något helt annat, något mera spännande och givande? Och skulle det vara helt fel; gaspedalen finns under sulan för en snabb rusning framåt för att lämna det som inte var bra. Livet är för kort för att ödsla tid på trivialiteter och människor som har negativ inverkan.

I detta inlägg finns de bilder från igår som jag publicerade på Facebook och som fick ett över hövan gott mottagande. Jag blev uppriktigt sagt förvånad över alla gillanden och kommentarer. Därför finns de bilderna med i detta inlägg eftersom jag vet att många av mina bloggläsare inte finns på Facebook eller har gett sig till känna.

Dessa bilder, plus någon till från igår, finns nu samlade på min Flickr-sida i albumet Ostrobothnia. Väl mött bland alla mina album och bilder på Flickr. Kom ihåg, det finns alltid möjlighet att på Flickr se bilderna i helskärm!

hallnas-2017-01-03-003
Javisst, Hällnäs-bro jag nästan dagligen åker över
hallnas-2017-01-03-002
Från samma bro söderut en januaridag anno 2017
bertby-2017-01-03-010
Next stop i Bertby
lalax-2017-01-03-036
Scottish Highlands cattle i Lålax
bertby-2017-01-03-029
Här fick vi visst backa tillbaka till Bertby
vora-kyrka-2017-01-03-046
Vörå kyrka framför januarisol
lotlax-2017-01-03-066
Denna bild från Lotlax verkar ha blivit den mest populära på Facebook

Funderingar en regnig lördag i juni

Regn, regn och åter regn har vi upplevt och kommer att få mer av det närmaste dygnet. Inget vidare sommarväder men vi får hoppas att de fina dagarna sparas till midsommar och kanske längre fram. Bra väder för att sitta inne och planera det sista av min kommande road trip i Norrland senare i sommar. Det mesta är klart men de två sista dagarna är ännu inte helt spikade.

Det finns skäl att påminna sig om resans syfte och ett sådant är att få fina bilder. En fotoresa. Men också att träffa intressanta människor som har något att berätta. Norrland är fullt av vackra vyer, mycket skog, vatten och fjäll. Och min högsta önskan är att få se en björn i vilt tillstånd men på säkert avstånd; en dröm som knappast går i uppfyllelse.

Jag fick igår beröm för mina norrlandsbilder och det värmer. På Flickr har jag en hel del bilder från denna vackra del av vår värld och fler hoppas jag kunna fånga i min fotografiapparat. Flickr är samlingsplats för mina bästa bilder. Där vet jag att de finns även om alla min hårddiskar pajar och där kan även andra ta del av bilderna. Egentligen borde alla som har fotografering som hobby ha en fotosida på nätet med sina samlade bilder!

För tillfället finns också tre av mina bilder på en fotoutställning på Vörå huvudbibliotek. Jag inspekterade utställningen igår och den fick godkänt även om inga namn på fotograferna var utsatta. Lite synd för bibliotekarien sade att flera hade frågat vem som tagit bilderna men det kunde hon naturligtvis inte svara på. Vi som ställer ut bilderna är deltagarna i den fotokurs som jag deltog i senaste vinter. 7 fotografer borde det vara och sammanlagt 18 bilder. Gå och se utställningen, ni som har vägarna förbi i sommar! Ni andra får nedan ta del av de tre bilder jag har på utställningen. Håll till godo!

Lite sugen har jag också blivit på att uppgradera till en fullformat-kamera. Går på drygt ett par tusen europenningar med objektiv inkluderat men hobbys får kosta, heter det. Samtidigt kryper ett bilköp allt närmare så det gäller att hålla i slantarna.

Brunte har 20 år på nacken och har tjänat mig troget men någon gång skall även han hädan trots att han igår klarade besiktningen med glans. Det jag funderar på är en kombi av något slag, kanske en från Volvo-släktet av vilket också Brunte är. Vi får se nästa sommar vad som då sker; det är ju inte bara bilbyte som då är aktuellt utan också något mera livsomvälvande.

2015-11-16 Första lilla snön 010mod
Min utsikt från köksfönstret i november i fjol.
2015-12-23 Hellnäs 004-1
Hellnäs i decemberljus.
2015-08-01 Delphine Porcherot
Denna fiolspelande dam som jag fick på bild i somras visade sig vara en fransyska med det vackra förnamnet Delphine.

Se där, en bekant!

Jag tittade ikväll (onsdag) ett program på SVT Play som ingår i serien ”Doreen kommer hem”. Programledaren Doreen Månsson träffar kulturstjärnor i Sverige som växt upp i de bostadsområden som kallas ”Miljonprogrammet”. Miljonprogrammets bostäder byggdes på 1960 -70-talen runt om i kungariket och det var meningen, som namnet säger, att bygga 1 miljon bostäder för att få bort bostadsbristen.

Idag finns det kritik mot byggandet men då var det en nödvändighet för att råda bot  på bostadssituationen. Många har bott i dessa områden, en del med glädje, andra med leda. Själv har jag också bott i ett sådant område, Bellevuegården i Malmö, och jag trivdes rätt bra.

I kvällens program dök en gammal bekant upp, nämligen Juanjo Passo. Jag kopplade inte namnet först men när jag tittat några minuter började jag fundera, var har jag sett denna man tidigare? Efter en snabb rannsakan av minnet, javisst, konserten i Vörå kyrka för snart 3 år sedan. Jag skrev också ett inlägg om detta som kan läsas här. Jag kom till och med att prata med denna Juanjo Passo och lovade att skicka några bilder bland de som jag tog under konserten.

Kvällens program var också som en slags ansamling för mig personligen. Malmö, den speciella känslan för dessa bostadsområden även om jag inte bodde på Rosegård så besökte jag området många gånger eftersom jag hade en bekant som bodde där. Tangon, en musik som ligger mig varmt om hjärtat. Även om jag inte själv dansar tango så känner jag ändå att jag har kontakt med tangons innersta väsen. Buenos Aires, Juanjos födelsestad, som jag också besökt ett par gånger. Konserten i Vörå kyrka där också två av byggdens döttrar deltog som musikanter. Tänk så mycket som kan sammanfalla bara för ett tv-program.

Jag brukar säga att jag inte är någon stadsmänniska men skulle jag flytta till någon stad så skulle det bli till Malmö. Skulle det finnas någon dans som jag verkligen ville lära mig så fick valet falla på argentinsk tango och musiken, tangon, är en av mina favoriter när det gäller musik. Rytmen, samspelet mellan instrumenten, passionen. Och varför inte, jag skulle mycket väl än en gång kunna tänka mig att besöka Buenos Aires. Sist men inte minst Juanjo, en sådan varm och öppenhjärtlig människa borde det finnas fler av i denna tid med egoism, hat och fanatism.

I morgon kväll (18.2) spelas Tango Nuevo i stadshuset i Vasa kl. 19.00. Det är Vasa stadsorkester med solisterna Martín Alvadaro och Mikko Helenius som står för musiserandet. Lite sugen är jag allt på att åka dit och lyssna på denna musikart. Jag får sova på saken en natt. Annars får jag se återstoden av programmen i ”Doreen kommer hem”, något program har jag kvar.

Jag höll på att glömma bort att jag också spelade in en video i Vörå kyrka.

[youtube=https://youtu.be/CiMfA52FBd0]

Quinteto Bandango 2013 Vörå
Här tackar Quinteto Bandango för sig i Vörå kyrka 2013. Juanjo längst till vänster.

Tango!

Jag hade vissa farhågor när jag rullade iväg. När jag kom fram fanns det bara en bil på parkeringen men jag var ganska tidigt ute så fler måtte komma, tänkte jag. Jag tittade runt på några släktgravar och stegade sedan in i kyrkorummet när klockan närmade sig sju. Där var det glest mellan besökarna, något som jag inte varit med om de senaste gångerna jag bevistat musikaliska tillställningar.

Kvällens stora behållning var musikaliskt välljud  i Vörå kyrka. Det var en ny gruppering musikanter från Malmö som spelar argentinsk tango i olika former; allt från Piazzolla till Tango Nuevo. Tango är inte bara simpel dansmusik som dansas i skumma lokaler av vilsna, sökande människor utan tango är konst, både som musik och dans, när den utövas med glöd och inlevelse. Tango finns det olika sorter av men den argentinska tangon står i en klass för sig, något som kvällens musikanter visade med klar tydlighet.

Det självklara instrumentet bandoneon, ett slags dragspel, trakterades av Juanjo Passo, en äkta argentinare. Hedda Heiskanen, med rötter i Vörå och släkten Kamis, spelade violin och Jenny Lundström, likaså med anor i samma bygd, spelade piano. Synd bara att fler inte mötte upp för att höra bygdens döttrar i en musikform som inte är så vanlig i denna nejd.  Kanske har det varit för lite eller dålig reklam? Jag vill hoppas det, för inte kan jag tro att vöråborna bara gillar dansbandsmusik och heavy.

Peter Olsson på elgitarr och Viktor Auregård på kontrabas spelade också mycket bra i den musik som strömmade till oss i den gamla träkyrkan. Alla instrumenten kom till sin rätt och fick göra sina solonummer. Utan att känna till musikernas bakgrund kan jag inte mig tänka annat än att de har skolning inom musiken och/eller stor musikalisk erfarenhet för så bra kan annars inte en grupp spela på sitt fjärde offentliga framträdande. Så ny är gruppen.

Tango är längtans musik, kraftens musik, närhet, disciplin, stil, perfektion, samtidigt som det är känslans musik. Har jag tidigare nämnt att jag är en stor beundrare av den argentinska tangon?

När jag lämnade kyrkan kom gruppens ledare Juanjo fram till mig och undrade om jag kunde skicka några bilder per e-post. Han hade nämligen sett att jag fotograferade och naturligtvis är det ingen omöjlighet att skicka några foton. Ett kort men hjärtligt samtal utspann sig och jag hann nämna att jag både besökt Buenos Aires och bott 18 år i Malmö. Tänk så lite som behövs för att få knorr på denna kväll med musikalisk upplevelse som jag sent skall glömma.

vörå kyrka
Vörå kyrka med klockstapel.
vörå kyrka2
Quinteto Bandango spelar tango i det allra heligaste. Är inte musiken något av det mest gudomliga?
vörå kyrka3
Maestro Juanjo Passo