Det är inte allom förunnat att göra en färd över Kvarken med MS Wasa Express från Holmsund till Vasa. Därför vill jag dela med mig av min upplevelse idag som blev både dramatisk och spännande. Till min hjälp tar jag några bilder så att ni förstår att jag inte överdriver.
Här ligger lyxkryssaren Wasa Express vid kaj i Holmsund och väntar på alla gäster, bilar och pappersrullar som skall ombord.
Detta är de livliga hamnkvarteren i Holmsund med sina krogar, festande sjömän, gatumusikanter, tattoo-butiker, glädjeflickor och smugglare. Jag hann inte besöka attraktionerna men Peters snusbod såg jag allt.
Vädret så fint ut strax innan vi lämnade kaj, men låt inte lura er av en strålande sol som snabbt kan bytas ut mot en vrålande storm. Molnen bådar inte gott.
Och mycket riktigt, snart rullade vågorna in och skeppet krängde som en skadskjuten kråka. Seglen revades (jag såg i alla fall inga segel uppe) och tunnorna surrades. Tunnor och tunnor, det var nog pappersrullarna från SCA som var surrade på sina trailers. Det såg jag redan när de kördes ombord, men i alla fall.
Jag lät mig dock inte bekymra utan beslöt mig för att inmundiga skeppets Skärgårdsbord. Efter att ha svettats en lång stund i kö för kunna avnjuta detta utsökta kulinarium hittade jag till sist ett ledigt bord bland alla storätare.
I baren på däck 8 gick det också livat till. Med svårighet armbågade jag mig fram till bardisken och fick fram min order till den stressade bartendern: en liten Sprite. Musiken dundrade, folket dansade som galna och klackarna slog i taket. Eller, alltså om jag stampar takten i golvet på däck 8 måste väl barnfamiljerna i cafeterian strax under på däck 7 höra hur klackarna slår i taket?
Snart upptäcktes en ubåt vid horisonten och nu blev det allvar. Skärrade blickar och även ett och annat Ave Maria tyckte jag mig höra. Skall vi falla offer för en välriktad torped? Vissa såg ut att leta livvästar. – Efter en stund kom dock lugnande besked i högtalarna, det visade sig vid närmare granskning att det var Norrskär som dök upp ur horisonten. Festen kunde fortsätta.
Solen börja dala mot sin vila. Vad väntar i mörkret föröver?
En ny fara hotade. Stor isberg började omge oss söder om Replot. Kanske det inte syns så mycket på just denna bild men ni skall betänka att isbergen till stor del ligger under ytan! Nu började en gastkramade väntan på smällen när vi kör på ett isberg. Skall fören hålla eller kommer vi likt Titanic att gå under?
Isläget börjar bli alltmera prekärt och Wasa Express tuggar sig sakta fram genom ismassorna. Men vänta, där föröver ligger visst vår räddning, isbrytaren Ale.
Våra förhoppningar grusades dock. Ale hade kört fast bland mäktiga isvallar. Den låg helt still på ett sidospår och flämtade.
Se där en liten kobbe. Vilken tröst på det vida havet. Land i sikte!
Solen överger oss också, nu är det bara att lita på att kapten Rinne och hans modiga besättning kan klara oss ur detta.
Några tappra väljer att njuta det sista av solen innan den försvinner. Själv rymdes jag inte vid borden bland alla lättklädda damer och håriga bringor på soldäck.
När nöden är som störst är hjälpen som närmast. Helt plötsligt är vi i hamn i Vasklot och kan beundra de arkitektoniska landvinningar som kraftverket utgör. Vi kan andas ut. – Nu återstår bara ett bekymmer. Kommer tullens knarkhund att bita mig i benet av pur leda eller klarar jag mig förbi helskinnad även denna gång? Ja, den historien sparar vi till en annan gång.
Jag förstår att du är lättad över att färden är över, vilken spääännande resa du var med på. Antar arr det tar ett tag innan du äntrar fartyget på nytt.
Inget stoppar en riktig caballero! Havet är vilt och vågorna enorma men nog litar jag på att Wasaline kan paddla mig över Kvarken trots sjöodjur och malströmmar.
Säkraste tecknet på att något håller på att gå verkligt illa är ju när råttorna lämnar skeppet ( Titanic, andraklasspassagerarens sista sång, Mikael Wiehe)
Några råttor såg jag inte till, jag borde ha kollat upp detta bättre.De smet kanske iland redan i Holmsund? Eller så borde rederiet sätta upp ett säkerhetscertifikat som talar om att alla råttor finns kvar ombord. 🙂
Men det blev i alla fall lite nostalgi för mig. När jag var liten gick färjorna från Skelleftehamn till Jakobstad (är uppvuxen i Skellefteå) och när dom la ner så åkte vi några gånger från Umeå till Vasa 🙂
14 kommentarer
Syster Yster d.y.
Jag förstår att du är lättad över att färden är över, vilken spääännande resa du var med på. Antar arr det tar ett tag innan du äntrar fartyget på nytt.
PJ
Inget stoppar en riktig caballero! Havet är vilt och vågorna enorma men nog litar jag på att Wasaline kan paddla mig över Kvarken trots sjöodjur och malströmmar.
MacLindhe
Hade trott du skrev om tiden på Euroway om det inte varit för de vackra bilderna. 😉
PJ
Hos Euroway fanns det bara is i glasen. Här skvalpar vi runt i groggen som ett annat körsbär tillsammans med isen.
annepauline
Hahaa, jag trodde på dig först för jag tycker det ser ut som om båten, förlåt lyxkryssaren, har lite slagsida på översta bilden.
PJ
Det var nog fotografen som hade lite slagsida. Va då trodde dig först…..?
MrsUniversum
Haha, det var det roligaste blogginlägg jag läst på länge. Riddaren av de 7 havens fasor har gjort det igen.
PJ
Just det. Bara jag inte blir förväxlad med riddaren av den sorgliga skepnaden.
elvi
Säjer bara vilken rysare den kan man läsa många ggr
PJ
Och då har jag inte berättat om det mest konstiga som hände mig ombord. Jag höll på att bli religiös av bara farten.
hasse
Säkraste tecknet på att något håller på att gå verkligt illa är ju när råttorna lämnar skeppet ( Titanic, andraklasspassagerarens sista sång, Mikael Wiehe)
PJ
Några råttor såg jag inte till, jag borde ha kollat upp detta bättre.De smet kanske iland redan i Holmsund? Eller så borde rederiet sätta upp ett säkerhetscertifikat som talar om att alla råttor finns kvar ombord. 🙂
Ama de casa
Haha! Vilken dramatik, och vilket DRAG!!! 😀
Men det blev i alla fall lite nostalgi för mig. När jag var liten gick färjorna från Skelleftehamn till Jakobstad (är uppvuxen i Skellefteå) och när dom la ner så åkte vi några gånger från Umeå till Vasa 🙂
PJ
Visst är det bra med lite nostalgi ibland?
Kanske du lade märke till att jag i detta inlägg tagit mall av en viss Ama de casa? 🙂