Månjakt
Brukar ni sova dåligt när det är fullmåne? Eller är det en myt? Hur som haver så sov jag dåligt senaste natt och vaknade utan svårighet kl. tre när larmet gick igång. Det var ju supermåne på gång och jag ville inte missa detta tillfälle att få en fin bild på månen.
En första koll visade luckor i molntäcket men klockan halv fyra kom det mera moln. Jag traskade i alla fall i väg ut på åkern för att ha fri horisont och ställde upp stativet. Sedan vidtog väntan på att det skulle bli lite mindre moln men tji fick jag. Istället kom det lite regn och jag fick ta av mig mössan och sätta den över kameran så att den inte skulle bli våt. Efter dryga halvtimmen tröttnade jag och gick hem fuktig i håret.
Klockan 05.11 när den totala fasen inleddes gick jag åter ut på gårdstunet men fy så mörkt det var. Mörkt som i en säck och inte en skymt av månen. En kort stund senare skymtade jag dock stjärnor rakt ovanför mig och jag beslöt att än en gång göra ett försök.
Denna gång inget regn och jag fick också ett kort ögonblick se den röda månen i sydväst men molnen tog hastig överhanden och sedan blev det inget mer. Tyvärr, men jag gjorde ett tappert försök!
Istället fick jag stå och filosofera över nattens väsen. Före klockan fyra sover ännu alla i byn och det hördes inget annat ljud än vindens sus i trädens kronor. Det var som om jag blev ett med alla skuggorna och mörkret. En grå eminens på vakt, skulle man kanske kunna säga, och ibland känner jag mig också som sådan även om liknelsen haltar något denna tidiga morgon.
Efter halv sex börjar det hända saker i byn. Först hörde jag en mus eller sork i gräset bredvid mig, kort därefter gol grannens tupp. En bil startade samtidigt i närheten och körde iväg. Flera andra bilar kom körandes, folk på väg till arbete. I motsatt riktning körde en foderbil och en lastbil för att hämta virke. Vägbelysningen tändes, något som förstörde nattens ro med sitt sylvassa sken. Så kändes det efter det behagliga mörkret. Rävarna i närheten började också ge ljud ifrån sig och ett par hundar skällde avlägset. I öster klarnade himlen upp men det hjälpte föga när månen befann sig i sydväst.
Klockan sex gick jag hem utan bild på supermånen. Istället blev det frukost och lyssnande på radion. Där har jag kanske mera tur denna morgon?
Du kanske också gillar
0 kommentarer
Erik Forsling
Att jag själv kom att ta del av spektaklet var av en ren slump. Hade hört talas om himlaeventet, och var ambivalent, men när det drog ihop sig hade jag totalt glömt bort hela saken. Natt i Plejset; jag hade förgäves försökt ringa videosamtal till Kära K., som är i Kanada, hos Lilla Familjen. Datorn stod på, men jag släckte ner Skype. Var trött i både knopp och kropp, så jag tänkte ”sträcka ut mig” en stund, för att överlåta till Den Väldige att avgöra om också jag skulle släckas ner.
Hann bara ned på knä på mitt läger, som i Plejset består av en madrass på golvet, eftersom jag inrett en stor skrubb med brant snedtak till sovrum, när telefonen ringde. Upp igen, suck. Det var Katinka:
”Jag hann inte svara”, sade hon, och syftade på Skype. ”Jag har försökt ringa upp, men det går inte.
”Jag har släckt ner”, replikerade undertecknad, besviken på att såväl samtalet som den efterlängtade vilan runnit ut i sanden. ”Loggar in igen, men det tar sin tid”.
”Det kostar 10:- /minuten att ringa härifrån på telefonen”.
”Javisst, hejdå”
Mitt internet har varit extremt trögt på sista tiden, och datorn är ganska puckad, sedan jag var dum nog att ladda ner Windows 10. Och nu jockade det extra mycket, kändes det som, men till sist fungerade allting. Bara att ringa upp.
Då ringde telefonen igen. ”Otåliga människa”, tänkte jag.
”Ja hej! Det tog FÖR lång tid, vi går ut och tittar på månen nu”.
”VAFFFAAN!!!”. Stängde ner skiten igen, och drog mig månen till minnes. ”Visst ja, det var ju ikväll”. Split personality. Har även tidigare beskådat upphaussade himlafenomen, med resultatet att min reaktion blivit: ”Jaha”. Men jag satte mig ner för att googla lite. Senaste gången just detta fenomen uppstod var för 33 år sedan, läste jag på någon av alla träffar.
Jag drog mig introvert tillbaka in i ett minne. Undertecknad och Thord, en samtals- och supbroder, skulle på hans initiativ ut och beskåda den blodröda måne som han hade hört talas om. Den skulle uppenbara sig denna natt, även över Krylbo. En fantastisk upplevelse hade utlovats.
För att undvika störande ljus traskade vi iväg långt längs en öde väg. Det var mitt i vintern, och kallt som under finska vinterkriget. Minns inte om vi hade fika med oss, men bistert var det, och bistrare blev det ju mera tiden gick. Mitt minne är att vi var mycket besvikna när vi med alltmer frusna och stelnande lemmar traskade hemåt igen. Tyvärr kan jag inte fråga Thord om hans version, för han är saligen insomnad.
33 år, jag räknade bakåt; 2015 – 33 = 1982. Det verkar stämma i tiden. Året innan jag optimistisk flyttade till Uppsala.
Grubblade på både det ena och det andra, inte minst på att jag borde sova, inför måndagens resa till Tierp. Det blev månskådning, trots allt, men sennattens höjdpunt kom att bli gryningens planetskådning, utan teleskop. Tre av dem i samma blickfång!
Jag hade tur. Det var en klar natt, med bara en kort period av några få moln, och Plejsets fönster är orienterade så att jag från kallrumsfönstret kunde skåda månens gång, och månskuggans utveckling i väster – medans jag pulade med eljest också – och från mitt rumsfönster, i byggnadens motsatta ände, kunde jag skåda Venus uppstigning och utvecklingen mot en intressant gryningskvartett. Lite lustigt blir det dock. Glasrutorna i Plejset är mycket ålderstigna, och glas lär ju rent kemiskt vara en vätska, så den flyter – om än oändligt sakta. Därför måste man rota runt med ögonen över tittytan, för att undvika amorfa effekter, skapade av flytningarna!
Tänker på din kommentar: ”I öster klarnade himlen upp men det hjälpte föga när månen befann sig i sydväst.” Jag tänker att du missade det bästa, eller kanske inte? Återkommer till det. En av de texter jag under googlandet fann, var följande:
”9. Missa inte planeterna bakom dig! Medan månen är stor och blodröd i väster händer det mycket på andra sidan himlen. Medan förmörkelsen pågår kan du skåda flera planeter i öster – också utan teleskop. Kl 05:30 till exempel ser du två starkt lysande stjärnor i öster med två andra mellan dem. De två ljusa är planeterna Venus (ljusare, till höger och högre upp) och Jupiter (lägre till vänster). Mellan dem hittar du stjärnan Regulus och planeten Mars. Under september och oktober kan du följa hur Jupiter rör sig från natt till natt och kommer riktigt nära först Mars (på morgonen den 18 oktober) och sedan Venus (den 26 oktober).” Källa:
http://www.popast.nu/2015/09/se-super-manformorkelsen-den-28-september-2015-tio-tips/
Venus, morgonstjärnan/aftonstjärnan, är den enda av planeterna jag tror mig med viss säkerhet känna igen, så det här skulle bli intressant. Och Venus såg jag tidigt genom mina fönster, långt innan artikelns förutsagda tidpunkt, så jag tänkte att: ”Då borde väl de andra också finnas redan nu”, så jag gick ut, men ljuskontamination från vägbelysning i ett i övrigt öde och mörkt område gör ingen stjärnskådare lycklig. Dock, bara Venus. Sennatten övergick i gryning. Artikelns förutspådda tidpunkt kom, och över Bruksklubbens tak på motsatta sidan av Älvbrovägen (så nu vet du var jag ibland håller till också) hade slutligen också Jupiter höjt sig över horisonten. Precis som i artikeln såg det ut. Regulus och Mars var mycket ljussvaga, och jag visste inte vilken som var vilken av prickarna. Det var mycket vackert, och jag var så glad. Månen kändes oväsentlig, jag var lika desillusionerad som för 33 år sedan. Den hade jag nästan glömt, men att för första gången i mitt liv se tre planeter, i samma blickfång, det var värt vaknatten.
Supermånen, ”den s.k. månillusionen”, blev jag dessutom lurad på, när den förmörkade drabanten gled ned bakom vegetationen t.h. om mitt kallrumsfönster. Höga lövträd i en salig blandning. Men den illusionen ser man ju faktiskt ofta, om än inte röd form, i mitt fall ofta när jag kör bil, och jag uppskattar den gula varianten bättre. Surt, sa räven.
Synd att du inte vred på skallen i motsatt riktning, höll jag på att skriva, men det gjorde du ju! Vet inte hur det här planetfenomenet ser ut på andra breddgrader, och vilka klockslag som gäller, eller exakt i vilken riktning du tog ditt fotografi, eller hur mycket kameran påverkat bilden du publicerade, men när jag ser den känns det som att du fångat en del av fenomenet. Det känns som att det är Venus man ser, men i gryningen stod den planeten mycket högre hos mig, eller så är det Jupiter, eller så har jag fel i båda fallen!
Tänkte radera den här drapan också, eller hellre skicka den som e-post, men nu får det bli såhär – det finns ju inget läsarimperativ, och som vi avhandlat förr, går nog inte så många besökare in på gamla kommentarer.
PJ
Hos mig har Windows 10 fungerat utmärkt även om det varit ett par smärre accidenter. (finns förresten det ordet i svenska?). Snabbare start framför allt och smidigare programhantering.
Möjligen kan det vara Venus som syns på bilden för den var som starkast bland stjärnorna. Eller borde jag säga planeterna? Strax före 06 finsk tid i nordost. – Gatu- och vägbelysning är ett otyg, tycker åtminstone jag. De smutsar ned det normala tillståndet i naturen och vår vy mot universum. OK, ibland är vägbelysning nödvändig men jag har en känsla av att det finns ett slöseri med el och ljus på sina ställen. Kanske en statussymbol i små byar?
Nu blir det att vänta 33 år till för att se supemånen. Få se, hur gammal är jag då? Oj, ojojojooo…
Erik Forsling
Sedan jag publicerat förstorade jag din blid, och såg då bättre. Kanske fick du rentav med hela konstellationen. Då skulle det vara Jupiter i molnet, mindre ljusstark p.g.a. det, och kanske Mars snett under Venus. Men det vet jag inget om. Du får fråga någon expert!
PJ
Då blir det ändå en utdelning för tidig uppstigning. Hade jag vetat att jag hade planeterna i ryggen hade jag satsat liter mer tid att fotografera dem när nu månen behagade smita.
Erik Forsling
Planeterna kan du ju fortsatt satsa på, och när månen om en tid vandrat från ny till nedan (onekligen också en slags kontinuerligt återkommande månförmörkelse) upplevs en klar stjärnhimmel ljusstarkare. Om du läser om slutet av snutten jag bifogade från artikeln ovan så inser du lätt att du kan ha pyssel ända långt ini oktober:
”Under september och oktober kan du följa hur Jupiter rör sig från natt till natt och kommer riktigt nära först Mars (på morgonen den 18 oktober) och sedan Venus (den 26 oktober).” Källa som ovan.
Ergo, än är det för tidigt att gråta över spilld mjölk. Kanske kan den ovan beskrivna planetvandringen vara nog så intressant, om du nu är såväl friherre som morgonmänniska.
PJ
Friherre och morgonmänniska stämmer nog. Vaknade en kvart över fem.
Jag tror dock inte jag orkar masa mig ut på backen för att följa stjärnornas gång på himlen även om himlapällen är fantastisk. Den får avnjutas när andan faller på. Denna morgon är det helmulet och nu väntar vi bara på stormen!
Ellen
Var ute hela natten och fick till några bilder. Blev väl inte så imponerad, det sas att månen skulle vara så stor, det var den inte. Men häftigt när den blev röd. Däremot var stjärnorna helt fantastiska! Alla syntes så tydligt, även vintergatan. Och som Erik skrev så var Venus, Jupiter och Mars väldigt starkt lysande. Tyvärr kunde jag inte fota det med min utrustning eller mina (små) kunskaper om kamerainställningar.
PJ
Oj, ute hela natten? Då tog du det på allvar. Det är kanske det man skall göra om man verkligen brinner för en sak. Jodå, jag har sett månen betydligt större och även då ganska röd. Tror det var senast i våras. Som vanligt låg kameran hemma.
Stjärnhimlen är också fantastisk och den behöver man inte vänta på i 33 år utan den kan vara här när som helst.