Varför bär inte kvinnor?
Igår bevistade jag en begravning. En av byns äldsta innevånare har gått bort i en ålder av 93 år. Ytterligare ett hus i byn som troligen kommer att stå tomt. Sister Jane räknade att nu är vi ca. 60 själar i byn, helt klart en minskning de senare åren. Det som var positivt är att det finns 16 barn i byn, under 15 år räknat. Så många barn har inte funnits i byn på mycket länge. Det är nästan så att vi får öppna skolan igen, tyckte hon. Och visst är det positivt att det finns barn i byn.
Jag hade annars planerat att besöka denna man senare i höst eller kring jul för att få material till en artikel i Årvas-skriften som utkommer nästan varje år. Händelser från förr i världen, historia, levnadsöden och företeelser. Tyvärr hann tidens gång före denna gång. Synd, för han hade tankarna i skick och var en av de få som mindes och kunnat berätta.
En sak jag kom att tänka på, något som är i det närmaste standard. Det är nästan alltid män som bär kistan och sänker den i graven. Jag har varit med om en begravning där även en kvinna, eller var det två (?), var kistbärare. Tyvärr minns jag inte vilken begravning det var men det är en sällsynthet. Visst måste man ha lite kroppskrafter men det är ändå ingen omöjlighet för en kvinna. En kvinna med normal fysik kan mycket väl vara starkare än en klent byggd man men ändå är det mannen som skall bära. Jag tror till stor del att det handlar om tradition och norm.
Sen eftermiddag idag for jag till byns begravningsplats och tände några ljus på släktens gravar. En fin tradition, tycker jag. Däremot är jag ingen vän av Halloween. Det är nog nya tiders påfund och inget jag lockas av. Men det är klart, för ungdomar är det kanske ett tillfälle för fest mitt i den gråa hösten. Själv gladde jag mig åt månen som steg upp bakom sister Janes hus. Rund, god och gul. Månen alltså.
Du kanske också gillar
6 kommentarer
Q& Victoria
Du har så rätt, farfar var minsann en man som hade tankarna i skick och som hade massor av historier att berätta.
Det där med bärandet så diskuterade jag faktiskt med min mamma när min mormor dog tidigare i år. Valet stod då mellan mig och min sambo, och faktiskt så var det till största delen på grund av klädvalet som valet föll på min sambo. Jag ville gärna klä mig i klänning och klackar, vilket inte är idealt när man bär och sänker en kista ner i graven. Men det är precis som du säger, att även kvinnor klarar av att bära. Kanske vi börjar se mera av detta inom snar framtid.
PJ
Ja, jag vet. Tidigare så intervjuade jag honom inför utgivandet av hembygdsboken så han har satt sina spår även där men han hade säkert mera att ge.
Det har du rätt i, klädsel och skodon kan innebära vissa hinder när kistan skall föras till graven. Förhoppningsvis blir det fler kvinnor i framtiden som bär kistan och att man inte i en svår stund faller tillbaka till en långvarig tradition.
Wesber
Jag har roat mig med att räkna hur många barn vi var i byn på våran tid, om man räknar från de som var födda – 54 och neråt så var vi runt 40 barn. Så många roliga minnen när vi lekte efter skolan, byggde kojor i skogen och åkte skridskor från Hagan till Malakton, konstigt att vi inte drunknade så blåsvart och gungig som isen var ibland när vi gled över. Och ingen visste var vi var, inte ens våra föräldrar.
PJ
Oj, var vi så många? Och hur många finns kvar av oss i byn? En 3-4 st. beroende på hur man räknar. Som i så många andra byar har utflyttningen och emigrationen varit stor även i vår by. Men visst hade vi kul med våra lekar och äventyr. Och att vi inte föll ihjäl när vi klättrade högt upp i något stort träd. Och som sagt, föräldrarna visst nog inte alla gånger var vi var och vad vi höll på med.
Erik Forsling
Uppsala domkyrka. Här bär kvinnor. Tunga bilder för såväl öga som själ:
https://www.google.se/search?biw=1137&bih=707&tbm=isch&sa=1&ei=9iccWtTtK8TA6ASoj4nQCQ&q=fadime+begravning&oq=fadime+begravning&gs_l=psy-ab.3..0j0i8i30k1.57956.62353.0.62783.11.11.0.0.0.0.117.946.9j2.11.0….0…1c.1.64.psy-ab..0.11.941…0i67k1j0i30k1.0.rdCOVi5QPjc#imgrc=7yLA3_fa6vUz0M:
PJ
Några av få bilder jag sett med med enbart kvinnliga bärare, kanske de enda. Samtidigt förstår jag orsaken med tanke på vad som skett. Vad jag kan förstå, en markering mot hedersvåld.