-
Frestelse och Flygande Jakob
Efter att Torsdagklubben en stor del av vintern legat på is gjorde vi idag ett ryck och begav oss norrut till Nykarleby och Juthbacka restaurang för att avnjuta lunch. Torsdagsklubben som snart får ändra namn till Onsdagsklubben består av några herrar från byn som en gång i vecka åker på lunch i landskapet. Ibland norrut, ibland söderut. Så god mat de serverar på Juthbacka! Den måste vara gjord med kärlek och grädde och det är mycket sällan vi har något att anmärka. Jag måste bara få tipsa och berömma lite. Idag var det Kebabfrestelse och Flygande Jakob, salladsbord med många sorter och kaffe och kräm som efterrätt. Och bara 8…
-
Nu öppnar de igen för den hungrige
I den sista skälvande timmen av maj månad 2020 kan jag meddela att sommaren äntligen kommit till byn! Riktigt fint och varmt idag och imorgon lovas ännu mera värme. Det ser ut att bli en fin första vecka i juni. I morgon kan man åter besöka restauranger för att på plats inmundiga måltider och rätter. Ska bli, helt säkert någon dag. Hämtmat i all ära men nog är det ändå bäst att få äta på plats. Hellnäs Grill och Glasskiosk öppnade i helgen och när jag i lördags hämtade sommarens första hamburgare där så var det en strid ström av sugna glassköpare. Även Olivias Café och Grill i Brudsund har…
-
Juthbacka-marknaden, bilder och buller
Igår på Juthbacka-marknaden var det en gubbe som körde med ett litet trick i WC-kön. Några kvinnor stod i kö, han nästsist, jag sist. På finska och lätt påstruken höll han på och påpekade för damerna att deras toalett fanns på andra sidan, inte denna sida. De tog ingen notis om honom men till sist fattade en av dem vad han menade och då skyndade de till andra sidan och han blev först i kön. Tänk så enkelt det gick att bli först i kön! Jag tror inte det var någon skillnad på vilken toaletthytt man tog och det var nog i högsta grad unisex. Jag såg då ingen skylt…
-
Bildstorlek på bloggar och lunch på Juthbacka restaurang
Torsdagsklubben gjorde idag en resa till den Lyckliga Staden för att inmundiga lunch på Juthbacka restaurang. Visserligen något reducerade till antal men likafullt inställda på att avnjuta en superb måltid. Det är samma företag som stod bakom Kaffestugan i Oravais fram till slutet av april när de tackade för sig och tyvärr avslutade verksamheten. Istället finns där vid Fjärdsändan en ny restaurang med främst pizza och grillat på menyn men ingen husmanskost. Vi kan konstatera att det är vanlig husmanskost som är det stora dragplåstret vid lunchtid. Pizza går inte att äta fem dagar i veckan som lunch. Istället blev det idag, som sagt, Juthbacka restaurang som bjöd på laxsoppa,…
-
Allt jag shoppade … NOT… på Juthbacka, men…
…om jag shoppat då hade detta kanske följt med mig hem? Kanske! Bilder följer nedåt i inlägget. Galet, helt onödigt men besöker man norra Europas största loppis- och skrotmarknad, då förpliktar det att understöda verksamheten med några tokiga inköp som man absolut inte behöver. Vissa år har jag funderat på att köpa en krokig spik eller en dammig Karjala-flaska bara för att visa min uppskattning inför detta harmlösa folknöje. Vad annat drar folk i Österbotten på sensommaren än Juthbacka marknad i Nykarleby? Här samlas loppisgängen, skrotkrängarna, de som säljer delar till veteranbilar och uttjänta mopeder, lakritsremmar, smaklös korv, tummade boksidor, vevtelefoner och värdelösa f.d. mobiler, lump och kaffekoppar, Arabia och…
-
Juthbacka marknad, en jätteloppis
Igår besökte jag Juthbacka marknad i den lyckliga staden Nykarleby. Jag tog en massa bilder på ditten och datten som jag publicerade på Facebook. En del av de bilderna kommer nu här på bloggen men med en kommentar till varje bild. En liten bonus på bloggen, så att säga. Inget köpte jag förutom två korvar och en läsk. Utbudet på böcker var i år begränsat vilket var synd för det är böcker jag brukar köpa. Nåja, jag har en hel hög olästa böcker så det går ingen nöd på mig i det fallet.
-
Saker och människor
Vi människor älskar saker, ibland mera än vi älskar människor. Igår förärade jag Juthbacka-marknaden i den lyckliga staden med min närvaro i hela 4,5 timmar. Före det hade jag deltagit i ett födelsedagskalas i lite mera än 1 timme. Borde det ha varit tvärtom? Visst, jag träffade också människor på Juthbacka och det var förvisso trevligt men mestadels av tiden gick åt till att beglo saker jag aldrig skulle köpa. (Beglo, finns sådant ord? Jag tror inte det men skit samma). Jag höll i dagarna boken Walden, skriven av Henry David Thoreau, i min hand. Han förespråkar i boken ett enklare liv utan så mycket saker, inte mera än det…
-
Hur pratar du med dig själv?
… var en av frågorna på föreläsningarna som gick av stapeln igår på Juthbacka herrgård i Nykarleby, den lyckliga staden. Den frågan fick vi tänka på en stund. En annan uppgift var att i tankarna göra en podcast, ett radioprogram om våra liv, som skulle passa oss som sommarpratare i radion. En tredje uppgift som vi i lugn och ro fick begrunda var: fem målsättningar för år 2015. Fem eller hur många vi kunde komma på, stora som små. Ingen redovisningsskyldighet men nog så tankeväckande för plötsligt så kom jag på att jag egentligen inte har några stora målsättningar här i livet. Borde jag ha det? Överleva, ja, och leva…
-
Semesterprogram
Igår blev det inte mycket mat gjord med egna händer. Inte idag heller. Semestern har inletts för de flesta i Saltgruvan och det firades det med ett präktigt och välsmakande, stående bord på Nabben. Det var igår. Idag inmundigade jag laxsoppa på skärgårdsmarknaden i Österö. Först höll jag på att glömma hela marknaden. Jag satt i godan ro och letade evenemang på nätet när jag kom på att, javisst, det är skärgårdsmarknad idag. Min egen semester närmar sig (några arbetsdagar till) och eftersom jag inte kommer att resa bort under första delen av semestern så vill man ju hitta på saker att göra i provinsen i sommar, max. två timmars…
-
Bland skrot och korn, böcker, musik och V8:or
Gårdagens tur till Juthbacka tog ut sin rätt idag när jag mer eller mindre blev soffliggandes en stor del av dagen trots ett underbart väder. Förkylningen känns som brännässlor inbakade i segflytande tjära. Men det var det kanske värt för marknaden i Den lyckliga staden är verkligen något extra. Jag åkte dit för att träffa människor, hitta böcker och musik och kanske ett och annat fotomotiv. Problemet var bara att jag säkert missade 2/3 av folket jag känner eftersom jag spanade in borden fyllda med varor likt en jagande knarkhund. Å andra sidan brukar man också göra någon ny bekantskap. Fotomotiv kan vara svåra att få till när det är…