Fina fisken

Så har jag idag ätit rökt sik  som söndagsmiddag, donerad av svåger. Det är en hel del arbete med att få sådan läckerhet på bordet om man skall göra allt själv. Först ut på fjärden, är man motoriserad åker man snöskoter, annars får man gå. Väl ute på de öppna isvidderna med blåst och kyla gäller det att bestämma sig för ett bra fångstställe, hugga vakar med jämna mellanrum och dra ut näten under isen. Ett nog så barskt arbete.

Sedan är det att masa sig hemåt tomhänt och vänta ett dygn eller flera innan man åter söker sig ut till bragderna i hopp om en eller annan fisk till grytan. Har man otur finns det inget eller bara skräpfisk i näten men med lite flax får man så det räcker och blir över. Då får man släpa hem fångsten men därmed är inte allt klart. Rensning vidtages och sedan beror det på vilken metod man väljer för att tillreda fisken.

Svåger valde att röka de sikar han fick, en syssla som tog nästan hela dagen påstod han. Först skulle ugnen rengöras och varmeldas, sedan skulle fiskarna placeras i ugnen och när de väl var färdigrökta skulle de ligga i saltlake innan de äntligen var klara för matbordet. Mycket arbete för ett mål mat. Låt vara att det är en delikatess med egenhändigt rökt sik, men med tanke på tiden som åtgick hade det kanske varit billigare med köpefisk. Det kan man inte säga till en fiskare, då fnyser han åt landkrabban som kommer med sådana korkade tankar.

Själv fiskar jag sällan. Två nät har jag och fiskeavgiften betalar jag varje år men att få näten i sjön är det svårare med. Det är åratal sedan jag senast fiskat med egna nät trots att jag bor i skärgården. Det gör andra som kommer långväga ifrån med kastspö och nät. Något som jag har svårt att förstå är de som inte äter upp den fisk de får utan hivar upp fisken, beundrar och mäter den innan den åter släpps tillbaka till sitt rätta element. De måste nog vara de s.k. sportfiskarna.

Med kännedom om livsvillkoren förr i världen för skärgårdsbefolkningen var det ett hårt arbete att försörja stora barnaskaror. Då kom fisket väl till pass, både som föda och som inkomst. Den tiden var det inte tal om att slänga tillbaka fullvärdig fisk. Det är kanske därför jag förundrar mig över vissa sportfiskare som ser fisket mest som en fritidsaktivitet och inte som en födkrok. Visst får de fiska men de borde äta upp den fisk de får! Jag har väl ett lite gammeldags tänkesätt inombords, kan tänka.

Fina fisken var det idag på bordet och ett Stort Tack till fiskaren som delade med sig!