-
Tunga lyft och ivriga får
Värmeböljan fortsätter men i morgon utlovas regn och sjunkande temperaturer. Dagen till ära passade jag på att slåtta gräs med röjsågen kring gården, torka det och slänga över en del till fåren. Så glada de blev! De kom springandes som om de inte sett mat tidigare. Årets upplaga av fåren är betydligt mera sällskapliga än fjolårets besättning som försvann så fort de fick syn på mig. Så olika de kan vara, fåren. De får inte allt hö på en gång för då trampar de bara ned det i sin iver att hitta de bästa bitarna och godaste stråna. Ibland är de lite kräsna. Även veden som jag sågade och klöv…
-
En snabbis i Näsåker
Vi är åter hemma sedan ett par dagar, eller rättare sagt natten till söndag. Sist jag skrev var vi Örnsköldsvik, inhyst på First Hotell Stadt bara ett stenkast från mitt vanliga hotell Elite Plaza men de har höjt priset och verkar också ha hög beläggning så då blev det annat hotellval denna gång. Frukosten helt ok innehållandes de tre viktiga ingredienser som fordras för att jag skall ge godkänt: bacon, äggröra (med rätt konsistens) och salt sill. Och en praktfull matsal fanns på First Stadt. Högt till tak och takkronor. Vi körde via Sidensjö och Sollefteå mot Näsåker och vid Ed svängde vi av från väg 90 och körde natursköna…
-
På nostalgitur över Kvarken
Trots den ovanligt fina sommaren har aktiviteter av olika slag lyst med sin frånvaro. Visserligen gjorde vi för en tid sedan en liten utflykt till Svedjehamn i Björköby och någon enstaka träff med semesterfolk har kunnat genomföras men i övrigt har det varit ganska skralt. Jo, radioträffen i Pörkenäs inte att förglömma. Men ingen sommarteater, ingen Kaustbyfestival och inget Urkult. Även en efterlängtad kryssning med nya färjan Aurora Botnia har uteblivit. Pandemin kastar fortfarande, ett och ett halvt år efter utbrottet, långa skuggor över tillvaron. Dock tog vi mod till oss – jag, sister Jane och svåger – och äntrade igår Wasa Express för en, ska vi kalla det nostalgitur,…
-
Red Light District
Vi har passerat den absolut ljusaste tiden och sakta smyger sig sena, mörka kvällar på. Speciellt när det är mulet. Häromkvällen upptäckte jag ett nytt fenomen när jag blickade ned mot byn från min backe. Något rött där mellan träd och löv. Först förstod jag inte vad det var utan jag blev tvungen att ge mig ut och forska lite. Jo, det lyste rött, inte bara ett sken utan flera. Ganska snabbt förstod jag vad som lyste. Vindmöllorna i England! Det hade jag inte väntat mig. De är ändå 15 km bort. Senaste tid har jag från riksåttan observerat de nya vindmöllorna som vuxit upp som svampar ur jorden öster…
-
Något nytt vid örat och större blickfång
Så slog jag till och inhandlade en ny mobiltelefon. Inte den billigaste men långt ifrån den dyraste. Den gamla Samsung J5 fungerade hur bra som helst men den har fått allt mindre minne att röra sig med och när jag inte ens kunde installera en enkel och inte alltför stor app tog tålamodet slut, för att inte tala om större systemuppdateringar när jag fått ta bort flera större appar för att få rum för det nya nödvändiga. Sådant jag betalt europenningar för. Jag inbillar mig också att kameran tar allt sämre bilder, som om det finns en tunn, ljusgrå hinna över bilderna. Men så är det, en mobiltelefon är idag…
-
Sagobilder på Kuntsis
Salig mor brukade säga: ”Sådan man umgås med, sådan blir man”. Ofta stämmer det. Hon tänkte mest på det dåliga umgänget vars fasoner och olater spred sig till den väluppfostrade och snälla. Det varnade hon för. Men det kan ju också gå åt andra hållet, att man blir en bättre, skickligare och mera moraliskt högtstående människa i rätt sällskap och med positiv påverkan. Idag besökte jag inre hamnen i Vasa. Längs kajen gick flanörer, turistbilder togs, glassar skopades, en och annan fritidsbåt svepte förbi, skärgårdsbåten Tiira väntande på avgång – nästan fullsatt vad jag kunde se – och uppe i backen intogs luncher på Strampens stora terrass i det fina…
-
Sommarens första glass
Jag är ingen glassentusiast men någon enstaka klimp brukar ändå slinka med per sommar, de flesta blir jag bjudna på. Mitt i dagens varmaste eftermiddag passerade jag Oravais centrum och jag hade visst lovat mig själv att där inhandla sommarens glass på nyöppnade Amalias glasskiosk. Jag hade tidigare en bild på denna något märkliga men fina, lilla byggnad med avancerat plåtarbete som blickfång. Utbudet var inte överhövan stort men min blick fastande på Gunilla Norrlins glassar där jag valde en traditionell jordgubbsglass och si, den var riktigt god! Inte alltför söt men inte heller menlös i smaken. Jag skulle säga en frisk smak. Med tanke på hur kräsen och sparsmakad…
-
Hon vars hjärta var som mitt
Sommaren rullar på, den bästa på många år. Åtminstone vad gäller vädret. Ibland blir det så varmt ute att jag i stället slänger mig på soffan och läser en stund medan luftvärmepumpen skapar behaglig kyla. Långsamt men säkert, sida för sida, läser jag böcker. Jag har mitt Proustprojekt på gång, alltid tillgängligt i telefonen, och i detta nu kan jag rapportera om att jag läst 7 % av hans huvudverk: ”På spaning…..”. Kanske huvudvärk för som somliga, för andra ett huvudverk. Förresten så är det idag 150 år sedan han föddes, 10 juli 1871. Grattis Marcel, var du nu finns! – Jag hoppas att jag en dag kan rapportera att…
-
En helt vanlig sommarutflykt – Svedjehamn
Sister Jane och svåger bjöd igår på utflykt i landskapet och naturligtvis hoppade jag på. Speciellt som de har AC i bilen med tanken på den värme som ännu rådde trots att blåsvarta moln dök upp vid horisonten och senare på kvällen tömde en del av sitt innehåll över nejden. Tacksam för regn efter denna värme och torka. Lunch var tänkt att avnjutas någonstans på Replot och valet föll på Kvarken Brewerys restaurang mitt inne byn. På andra ställen såg det ut att vara fullt med folk men här fanns det ännu plats och rimlig tid för servering. Den stekta rödingen var slut så jag valde fisksoppa i stället och…
-
Ungdomligt oförstånd
I mitt förra inlägg påstod jag att jag lämnat ungdomens glada dagar bakom mig men är det en sanning med modifikation. Glada dagar kan man också ha som äldre och man är inte äldre än man gör sig. Vissa blir gamla redan vid 18 medan andra spritter av liv långt över 80 och värst är Dagny. Det handlar mycket om attityd och inställning. Själv känner jag mig oftast som en munter yngling. Denna muntra yngling råkade i början av juni ut för ett olyckstillbud som var självförvållat. Jag skulle röja buskar med röjsågen och normalt bär jag skyddshjälm med visir men det var varmt väder och det blev för hett…