-
In i Advent
Medan jag knappar ned veckans sista inlägg på söndagskvällen lyssnar jag på ”Klassiskt klingande advents- och julmusik” från P2 men via nätet. Riktigt vackert! Jag bar tidigare i kväll in ved till spiseln och denna gång tog jag av fina, torra björkveden. Orsaken är den tilltagande kylan. Hela -17,4 C senaste natt och under söndag steg temperaturen inte till mera än -13,8 C. Detta är dock småsmulor med tanke på att i Nikkaluokta i Lappland var det minus 37,4 grader senaste natt. Nikkaluokta har jag ännu inte besökt men det börjar vara det snart sagt det sista större, kända stället i norra svenska Lappland som jag inte besökt. Ammarnäs och…
-
En vandring i Oravais
Vädergubbarna och -gummorna hade lovat uppklarnande väder och lite sol idag men pyttsan. En stund mitt på dagen var det vackert sol men snöfall åter på kvällen. Nästan hela dagen har det dragit in snöbyar från Bottenhavet i nordväst. Vi befann oss precis i kanten på detta stråk med moln och vi fick vår beskärda del av flingor. Snöskottning på morgonen och nog blir det snöskottning imorgon också. Tur att det är lätt snö så jag mäktar med jobbet. Jag och svåger beslöt att ta en vandring på annan ort denna dag när vi trodde att det skulle bli fint väder. Omväxling förnöjer. Vi begav oss till Oravais kyrkby och…
-
Minnen av musik och förälskelse
Snart har det gått ett helt år sedan jag senast bevistade en konsert. Alltså en riktig konsert, live, på riktigt med levande människor. Det var på Umefolk den 22 februari 2020. Minns jag inte helt fel så var det Ahlberg, Ek och Roswall med förstärkning av Åsa Boden som musicerade på Iduns stora scen. Mycket fin konsert men sedan blev det tyst och mörkt. Inget Urkult, Skärifolk, Kaustbyfestival eller något annat heller för den delen resten av året. 2020 blev ett förlorat år och 2021 ser ut att gå samma väg. Egentligen är det först de senaste 10–15 åren som jag i någon nämnvärd omfattning gått på konsert och andra…
-
Under liten himmel
Sommarteater skall väl vara kul, något att skratta åt, komedi eller rent av fars? Och naturligtvis måste vädret vara fint med solnedgång och varma aftonstrålar. Kanske träffar man bekanta man inte sett på länge; att växlar några ord med? Det gjorde jag i torsdags, träffade bekanta, när Oravais Teater spelade ”Under liten himmel” på Kyroboas i Kimo. Vi snackade gamla, trevliga minnen medan vi avnjöt bulle och kaffe i pausen. Saft för min del. Men annars var det inte många skratt som framkallades av pjäsen. Detta är ingen komedi med simpla skämt och bondkomik. Ändå var det en av de bästa teaterpjäser jag sett på en sommarteater! – Och ja…
-
Karelsk gryta och pannkaka med sylt och grädde…
…Kan det bli bättre? Tordagsklubben hade idag sin sedvanliga sammankomst på Fjärdens kaffestuga i Oravais. Kl. 13 anlände vi och försåg oss med sallad och varmrätt. Ärtsoppa fanns också men den gör jag själv hemma så den brukar jag hoppa. Förutom att maten smakar helt underbar så har de också ett rikligt salladsbord med många olika sorter. Kaffe därtill för den som så önskar. Själv står jag över denna dryck. Allt till ett förmånligt pris för oss pensionärer. Tyvärr så sjunger denna eminenta restaurang på sista versen. Om prick en månad så serveras dagens lunch för sista gången i denna regi som nu varit. Verkligen synd tycker vi i Torsdagsklubben.…
-
Byarevyn gav Ittinsnusning
I fredags var det dags att avnjuta Byarevyn i Oravais som i år fått namnet Ittinsnusning (Inte en snusning). Bäst att översätta dialekten till finsvenska för de som är utbys. För regin svarade Roland Engström som därmed inte syntes på scen vilket var en saknad för han är ju sjusärdeles rolig på scen. Nåja, det fanns andra som lyfte denna föreställning som var en av de bättre. Många fina nummer och härliga ordlekar och speciellt i andra akten fick vi använda skrattmusklerna. Många fina rollprestationer och bäst klarade de sig om hade röstresurser så att de hördes över hela salen. Här har ungdomen lite att lära av de gamla revyrävarna,…
-
Tack, du pratar också en bra svenska!
Torsdagsklubben hade idag möte, om än något reducerat, den ena riddaren var på annat uppdrag. Vi beslöt att prova ett nytt matställe som öppnade i höstas, nämligen Chào grill i Oravais kyrkby alldeles nedanför kyrkbacken. Vi stegade in, betalade för oss – jo även här finns en viss pensionärsrabatt – och försåg oss från buffén som bestod av typiska asiatiska anrättningar med ris som bas. Smakade riktigt bra och alla tog påfyllning. Kaffe och kex som avslutning. Enkel och stilren inredning med stora fönster ut mot stora gatan. Eller Öurvägen som stråket heter. En traktor med släpvagn körde förbi ett par gånger. Bakom disken stod en ung man, med asiatisk…
-
Bilder från helgen
Ikväll blir det några bilder från gårdagen och från dagens bypromenad. Efter min Norrlandresa har jag inte varit så aktiv med kameran men kände att nu var det åter dags att få något fint på minneskortet. Hoppades jag i alla fall. Så fina höstbilder som jag fick i Norrland får jag knappast här. Av någon anledning lyser inte träden lika mycket som i fjällen. Visst blir löven gula och visst finns det träd som lönn som kan ha riktigt fina färger men rent allmänt är färgerna betydligt mattare och ofta blir de bara bruna och trillar sedan av. Men solnedgångar har vi ändå och igår kväll tog jag en runda…
-
Hembygd både här och där
Idag har jag varit lite kulturell av mig. Jag närvarade nämligen vid releasen av ”Orvas 2018” i Einars kafé på Kimo Bruk. Där hade Oravais hembygdsförening samlat årets skribenter för kaffe och obligatorisk gruppfoto. Själv var det första gången jag besökte denna träff trots att jag vid något tillfälle tidigare också bidragit med skriverier till Orvas-publikationen. Orvas har som syfte att främst samla material och bilder från gamla Oravais kommun med omnejd som berättar om hur det var förr i världen, dagligt liv, föreningsverksamhet, arbete och fritid, personligheter och hembygd. Jag har ännu bara skummat innehållet men mycket läsvärt verkar det finnas och det som ögonen föll först på var…
-
Påsklördag och sega brasor
Som seden är i Österbotten bränns det påskbrasor, stora som små, på påsklördag. Föreningar och byalag drar ihop en stor rishög som under kvällens lopp antänds och förväntas brinna med ystra lågor upp mot en mörknande himmel med fullmånen hängande i öster. Grillkorv, kaffe med dopp säljs och är man riktigt påhittig steker man plättar eller gräddar våfflor. Allt för att glädja folket och förstärka kassan. Det finns dock ett par aber, enligt min mening. Riset i påskbrasan bör inte vara dyngsurt och helst bör man ha ett eller annat hemligt knep som gör att brasan brinner med full styrka den första timmen. Det kan vara vad som helst, snustorr…